Ulrika Ek har länge drivit gården inriktad på lamm och dikor. När maken Henrik ville jobba heltid på gården behövde de bredda verksamheten, och sedan förra året står fyra nybyggda längor bredvid ladorna, inhängnade med plank och taggtråd.
I längorna bor minkarna. Cirka 500 avelshonor, ett antal hanar och just nu en massa minkvalpar, de flesta med färgen silverblå.
I Sverige ser vi inte många gå i minkpäls, och all produktion på Eks gård i Rydsnäs går också på export.
– Folk har inte uppfattat hur stort det här är, trots att vi är så pass få i Sverige. Vi skulle lätt kunna fördubbla antalet farmer i Sverige, säger Henrik Ek.
Nordiska minkpälsar anses vara de finaste i världen och ger bra avkastning, även om priset pendlar mellan säsongerna. En fördel är också avsaknaden av mellanhänder.
– Här går exporten rakt ner i lantbruksföretagen. Vi är ett litet företag i Ydre som är en exportör på världsmarknaden, säger han.
Minkarna äter slaktrester och producerar själva gödsel som är tre gånger så effektivt som kogödsel, på grund av djurens korta tarm och den fosforrika kosten. Avlivningen sker genom att de plockas ur buren och stoppas direkt i en låda med koldioxid, där de tappar medvetandet inom tio sekunder.
Bland minkfarmarna finns en stor gemenskap. Men de blir som sagt gärna fler. Danmark är världens ledande minkproducent, med nästan 40 procent av världsproduktionen, och Sverige ligger långt efter.
Makarna Ek är så klart medvetna om att inte alla tycker att minkuppfödning är okej. Det kommer då och då rapporter om brister i djurhållningen, och höjs röster om det orättfärdiga i att hålla djur i små burar för att göra något så onödigt som päls. Bland annat därför öppnar de i morgon, lördag, upp gården i några timmar för att visa den för allmänheten, arrangerat av branschorganisationen Svensk mink.
– Vi vill visa upp hur ett modernt minkbruk ser ut i dag. Det här är helt laglig verksamhet, som alla andra andra företag. Djurrätts-lobbyn är oerhört skicklig på att få fram det negativa.
Men de är djur vana vid kilometerstora revir och tillgång till simvatten som nu bor i små burar. Är det okej?
– Inga produktionsdjur lever som de en gång gjort i naturen. De här klarar sig inte ute. De är vana att få mat, strö och bli omskötta. Om vi släppte ut dem skulle de dö. De har det inte sämre än våra får och dikor.
Burarna ser ändå tråkigare ut än fårens vidsträckta betesmarker?
– Minken har en stor bur i förhållande till sin kropp. Det är en bra miljö. Våra djur får fem valpar i snitt, och det skulle de inte få om de inte trivdes.
Henrik och Ulrika Ek är inte förtjusta i djurrättsaktivister. Men är inte rädda för att själva bli angripna.
– Vi vet att det är lagligt och att vi följer alla kontroller. Det sprids mycket felaktigheter, så det gäller att vara trygg i sig själv och veta vad man gör.