Jag går en promenad i vår stads senaste park, Strömparken. Det är så vackert. Vattnet, blommorna, ja, det känns nästan inte svenskt. Det är dock något som gör mig så ledsen och besviken. Det är den förstörelse och nedskräpning som sker, helt öppet.
Skolungdomar har utsett parken till sin lekplats. Kastar sten och växter i vattnet. Tar inte hand om sitt skräp utan bara låter det ligga kvar.
Mammor som mest har intresse av att prata med sina väninnor och låter barnen härja fritt i rabatterna och slita upp växter och släpa runt på stora stenar.
Jag skulle vilja att vi alla hjälptes åt att vårda vår fina park så att vi kan fortsätta att vara stolta över den. Att vi vuxna lär våra barn att ta ansvar över vår miljö och att vi som vet hur man uppför sig, säger ifrån till dem som struntar i den.