Miljöpartiet har kommit med en vårbudget där kikarsiktet återigen riktas in på den bilburna befolkningen. De erkänner förvisso att bilen är nödvändig på landsbygden, men den ska vara ny, bränslesnål och helst gå på något bränsle som de för stunden tycker är lämpligt att subventionera.
Tankstationer ska tvingas sälja bränsle som ingen, eller få på landsbygden är intresserade av och bilarna ska vara så moderna att nästan lika få har råd med dem. Så går det till i Miljöpartiets Sverige.
Pengar satsas på järnväg och järnvägsunderhåll. Vi ska helt enkelt åka tåg för att Miljöpartiet tycker att det är bra. I städerna ska vi åka kollektivt, cykla eller gå och gud förbjude att någon tar flyget till ett möte. Det ska ske på distans genom videokonferenser och telefoner.
I Miljöpartiets Sverige ska vi helst inte träffas. Det bästa mötet är det som inte ägt rum.
De vill höja koldioxid-skatterna vilket drabbar oss bilister särskilt hårt. Med pengarna vill de bygga ny järnväg. Det är återigen bilisterna som ska betala övriga trafikslags investeringar. Det finns ett oerhört stort behov av nyinvestering i det svenska vägnätet, särskilt på landsbygden. Om detta skrivs det inte en stavelse i Miljöpartiets vårproposition. Det är naturligtvis en ganska väntad hållning från Miljöpartiet. De avskyr bilen och även miljöbilar ska faktiskt gå på vägar, men de saknar helt politik för detta.
I Miljöpartiets Sverige bor vi inte på landet och vi har inga andra behov än att ta oss med tunnelbanan till arbetet och tillbaka. Vi behöver inte handla, hämta och lämna barn eller hälsa på våra släktingar i Flen. Sådant sköter vi med videosamtal för det är klimatsmart.
Sverige behöver en sund politik för oss som är beroende av bilen. Bättre och trafiksäkrare vägar, lägre skatt på drivmedel och lägre skatt på bilägande. Vi är beroende av bilen vare sig vi vill eller inte. Det är vår pulsåder oavsett om vi bor i stad eller på landet. Det är dags att våra politiska företrädare börjar bry sig om det.