Vi stannar mitt ute på planen i duggregnet i Hageby.
– Jag vill skapa och hitta rätt möjligheter och få alla "kidsen" att blomstra. Jag har kvar min dröm och min idé. Den försvinner aldrig, säger Admir Lukacevic och ler.
Han gör det ofta.
Leendet kan vara allvarligt eller lättsamt.
Det finns alltid nära, särskilt när han pratar om ”kidsen”. Han säger inte barn eller ungdomar utan de är alla ”kidsen”. Det är för alla de han fångade upp Idrott utan gränser (IUG) i området, där vi nu går en promenad och pratar.
Om ”kidsen”, om framtiden, om dagens uppdrag i Paris och om den senaste sprängningen just här.
– Du vet… när jag satt i bilen ut idag spelade de Elvis Presleys låt ”In the ghetto” på radion. Har du läst den låttexten ordentligt?
Jag gillar låten.
– Den handlar om mycket om livet och dess utmaningar. Ett barn föds med olika möjligheter och där är upp till oss alla att ge det förutsättningar att kunna växa upp och lyckas. Vi kan, med små medel, få ”kidsen” att ta på sig rätt kavaj och tar de på sig rätt kavaj kommer vi minska sprängningarna här och i hela landet. Det är en utmaning vi måste ta. Varje dag, säger han.
Admir Lukacevic kom till Sverige och Malmö från Banja Luka i Bosnien 1993 och landade i Norrköping under hösten 2007. Han hade växt upp i basketens värld och tog tidigt ansvar för Dolphins stora satsning i Basket utan gränser i bostadsområdena Hageby, Navestad och Ektorp, men det stannande inte där. Basket utan gränser blev Idrott utan gränser, där Admir Lukacevic gav kommunens haltande projekt innehåll med själ och hjärta.
IUG möter ungdomarna på deras egen hemmaplan i skolorna eller på fritidsgårdarna, där idrotten blir vägen bort från gatorna och in i gemenskapen.
– Vi kan, via idrotten, lättast förmedla budskapet vidare om hur viktigt det är med aktivitet, gemenskap, laganda, hälsofrämjande och drogförebyggande.
Idag är IUG en mindre exportsuccé från Norrköping med 17 heltidsanställda, 40 timanställda och arbetar med över 17 000 (!) barn på 81 olika skolor i sex olika orter i Norrköping, Linköping, Södertälje, Norrtälje, Malmö och Tyresö.
– När kungen var här 2010, just här på den här planen, var jag ensam i mitt arbete. Det har hänt en del, men vi är långt ifrån klara.
Just det… kung Carl XVI Gustaf var här.
– Att han brydde sig om vår idé så tidigt och också kom hit var stort på så många sätt för så många här ute. Det visade att omöjligt kan bli möjligt, att någon bryr sig och tror på en och att vi kunde säga ”Jag har träffat kungen. Jag kan göra vad som helst”.
IUG har på senare tid bytt strategi och blivit tydligare i sitt uppdrag.
– Många var lite osäkra på vad vi gjorde och vad vi stod för, där många trodde hälsa och träning var grejen. Det är mer en bra effekt av det vi verkligen vill nå med IUG.
Som är?
– Att få bort kidsen från kriminalitet och missbruk.
Målgruppen är barn och ungdomar i årskurs 4 till 9 med fokus på Skåne, Östergötland och Stockholm.
– Det finns ett större behov än så i landet, men vi vill vara så nära vi kan vår verksamhet. Vi får ett bättre grepp om ”kidsen”. Om vi kan öka deras självkänsla och självförtroende ökar deras möjligheter i framtiden. Om ”kidsen” blir trygga i sig själva kan de prestera bättre. Vårt största mål i dag är att öka gymnasiebehörigheten.
Möts du med större förståelse och respekt för ditt arbete idag än då?
Admir Lukacevic låter svaret bli en smula hängande.
– Du vet, Mats, jag är aldrig rädd för att få ett nej. Jag har fått det så många gånger i mitt liv.
Berätta.
– När folk frågar vad jag gör svarar jag ”räddar barn från missbruk och kriminalitet”. Jag får alltid en klapp på axeln och någon säger ”fortsätt så”, ”jättebra”… När jag hade talat på slottet i Stockholm inför många tunga beslutsfattare och personer från näringslivets topp fick jag en stående applåd och många goda ord, men inte mer än så. Det stannade där. Tyvärr. Antingen så minglar man med kungen eller så minglar man på riktigt.
I dag, lördag, möter Admir Lukacevic 25 000 personer vid den internationella konferensen ChangeNOW i Grand Palais i den franska huvudstaden Paris och pratar om sitt projekt från Norrköping.
– Frågan mig inte hur de hittade mig, men allt är klart. Det känns nästan overkligt, säger Admir.
– Kanske, kanske finns det någon Admir Lukacevic där nere, som jag kan inspirera att starta något vi redan har här hemma i Norrköping.