– Här inne har du ingen makt alls. Det är jag som bestämmer och jag kommer att få reda på allt det som du vet. Du kommer att berätta allt för mig – och jag kommer att veta när du ljuger.
Mansrösten väser orden i mitt öra. Jag befinner mig i ett litet rum, med en pall det knappt går att sitta på och med ögonbindel, hörselkåpor och bakbundna händer. Jag vet inte vad han vill, mer än att jag absolut inte får avslöja att det var tillsammans med min kollega Sandra jag var i Turkiet. Det är fara för hennes säkerhet om jag berättar det.
Händelsen är iscensatt under ett frukostmöte med organisationen Reportrar utan gränser.
– Hot och hat mot journalisterna i Sverige ökar. En undersökning har visat att fyra av tio journalister i Sverige inte rapporterar om vissa ämnen på grund av det hat och hot man får möta. Senast hade vi lokaltidningen Spegeln i Staffanstorp som fick sina tidningsställ uppbrända. Det kanske inte handlar om att bli fängslad som Martin Schibbye, men hur förberedda är ni om det lokala mc-gänget kommer och hotar, frågar Erik Halkjaer, ordförande för reportrar utan gränser.
Innan jag blev ledd in i det lilla förhörsrummet fick jag som uppgift att byta ut mitt resesällskap till min lillebror och resmålet till Erbil i irakiska Kurdistan, en stad som jag inte vet mycket mer om än att staden existerar. Frågorna från den väsande mansrösten alldeles för nära mitt öra om vilken flygplats vi flög till, vad hotellet hette och vad vi gjorde på dagarna är svåra att svara på. Speciellt när jag får tre "örfilar" (ett högt slag mot ett bord samtidigt som förhörsledaren viftade till i mitt ansikte).
Samma behandling fick även kommunalrådet Lars Stjernkvist (S):
– De var väldigt autentiskt. Och det blev ganska obehagligt att bli fråntagen den makt och koll på läget som jag i vanliga fall har.
Lärde du dig något om dig själv?
– Att jag måste bli bättre på att ljuga.
– Jobbar man som lokaljournalist så bor du kanske granne med den du granskar. Och inte åker du hem från platsen när din granskning är över, säger förhörsledaren när jag släpps ut i friheten.
Och visst är det så. För en Norrköpingsreporter är det inte vanligt att bli utsatt för ett otäckt förhör av främmande makt. Men nu har jag övat, och både jag och Lars Stjernkvist lyckades hålla på våra hemligheter.