På onsdagen fyller musikföreningen Crescendo 60 år. Det hela började som en ren spela-skivor-klubb under namnet Crescendo Jazz Club där de 25 medlemmarna andäktigt lyssnade till jazzens giganter på vinyl och stack emellan med lite frågesport i ämnet.
Crescendo anno 2019 är så mycket mera, så mycket större och – framför allt – så mycket bredare.
– Enligt våra stadgar har vi som målsättning att skapa möjligheter att lyssna till samt öka kännedomen om och förståelsen för improviserad musik och med den närbesläktade musikformer.
Crescendos ordförande Bernt O Ericson läser innantill ur stadgarnas första paragraf och konstaterar belåtet att föreningen mycket riktigt lever upp till sin målsättning. Själv har han varit med i Crescendo sedan starten och drog åstad till den första sittningen, initierad av Bozze Möller, med både John Coltranes "Giant Steps" och "Round About Midnight" med Miles Davis under armen. Några av jazzens hörnpelare med andra ord.
– Med tiden tyckte vi att det var synd att bara lyssna på jazz. Det är ju ändå ganska smalt. Visst, jazzen har alltid dominerat, men sedan lång tid tillbaka sysslar vi även med blues, visa och allt möjligt som på något sätt är kopplat till jazzen, säger Bernt O Ericson.
Framför allt var det länge sedan Crescendo-medlemmarna bara passivt lyssnade på medhavda favoriter vid skivspelaren. Redan 1961 arrangerande man den första konserten då den amerikanske altsaxofonisten John Handy lockades till Folkets hus för att backas upp av Göran Lindbergs trio. Nisse Sandström och hans kvintett var förband. Sedan dess har spelningarna följt med en imponerande regelbundenhet och att kolla bakåt, vilka som har gästat Crescendo och Norrköping, är som att slöbläddra i jazzmusikens egen "Vem är vem". Många av de stora har varit här.
Vilket leder oss till Nina Simone. Den hyllade, men stundvis plågade, divan kom på besök hösten 1984.
– Vi hade blivit varnade för att boka henne, säger Bernt O Ericson.
– Hon ansågs vara svår att ha med att göra och när hon kom till Norrköping hade hon varit borta från rampljuset en tid. Vi bestämde oss för att ta en chans. Hon var speciell att ha med att göra men hennes spelning, bara hon och ett piano, på Folkets parks teaterscen var fantastisk.
Men konserten kunde alltså ha slutat ungefär samtidigt som den började. Bernt O Ericson igen:
– Det var strängt tillsagt om att inga bilder fick tas. I samma ögonblick som hon började spela sköt en fotograf härifrån stan iväg några blixtar mot henne. Hon stelnade till och blängde på honom och publiken. Tack och lov fortsatte hon att spela. Där fastnade hjärtat i halsgropen för några sekunder för både mig och för mina kollegor i föreningen.
Att Nina Simone, efter konserten, beskyllde Crescendo för att sälja piratinspelade plattor, bootlegs, med henne vid scenkanten var en annan femma. Bernt O Ericson skrattar åt minnet.
– Det var bara Anderssons bokhandel som sålde hennes skivor. Helt vanliga skivor från affären. Som sagt, det var en minnesvärd konsert.
Vilket, vid närmare eftertanke, även premiärkonserten med John Handy var. Minnet av Crescendos första egna arrangemang är i livs levande behåll hos Bernt O Ericson än i dag.
– Det var lite tveksamt i början. "Det är ingen stämning här", röt John Handy i och då vaknade publiken till.
I dag är Norrköpingsborna vana vid att det serveras levande musik hos Crescendo varje onsdagskväll. Minst. Det brukar vara fullsatt och man kan givetvis ta det som ett tecken på att det finns en framtid både för levande musik och för stilar som håller sig i närheten av jazzen. Bernt O Ericson gläds också åt att det inte enbart är lyssnare av det lite mer rutinerade slaget som kommer.
– Visst, vi har en plus 50-publik i första hand. Men andelen ungdomar ökar. För 20–30 år sedan betraktades jazzmusik som snudd på död. Nu är återväxten fantastisk. Inte minst här i Norrköping där musikskolorna har fått fram många unga utövare som är hur duktiga som helst. Jag vill nog påstå att Crescendo är en väldigt välmående förening i dagsläget.
Få – om någon – har uppträtt oftare i Crescendos regi än Gösta Linderholm. Framför allt hann han med 20 spelningar på lika många år under Borgsruinen-epoken. När bilden på Crescendos eldsjälar ska tas värmer den gode Gösta upp inför spelningen senare på kvällen. Han stämmer in i hyllningskören till 60-åringen.
– Otroliga minnen, säger han.