Svenska kyrkan tvingas se över sin verksamhet i spåren av coronaviruset. Dop, bröllop och begravningar är alla en viktig del i kyrkans verksamhet, som nu står inför en ny och utmanande tid.
– Dop och vigslar kan genomföras i samråd med familjerna och med mycket få deltagare närvarande, men vi har också möjlighet att genomföra de senare när krisen är över, säger Thomas Wärfman.
Det är annorlunda med begravningar.
– Vi prioriterar det högst av allt. Kyrkan har ett uppdrag av staten att sköta den åt alla människor i hela Sverige. Vi kan inte skjuta upp begravningar. Vi måste, oavsett läge, genomföra de. Vi har inte kapacitet att ställa kistor åt sidan och vänta, men jag är medveten om hur svårt och jobbigt det kan vara vid själva begravningsgudstjänsten med de nya begränsningarna och risken för smittspridning, säger Thomas Wärfman.
– Det kommer att vara färre människor, när man samlas till avsked. Varje präst får därför göra upp med berörda familjer och anhöriga så det blir säkert och bra. Jag vill tro och hoppas det finns en förståelse för det.
De mindre gravkapellen i Norrköpings pastorat används heller inte längre.
Alla gudstjänster ställs också in tills vidare efter det senaste beskedet med att förbjuda allmänna sammankomster med fler än 50 personer.
– Vi spelar i stället in digitala gudstjänster, som vi ger ut varje söndag.
Vilka är de vanligaste frågorna ni får till kyrkan i dag?
– Det är de alla ställer sig och funderar över. Hur länge ska det pågå? Vad tar det här vägen? Hur kommer samhället bli sen? Kyrkan har egentligen inget bättre svar än någon annan. Det är ovisst.
Kyrkan möter också fler människor med oro och rädsla för sjukdom och död i pandemins spår.
– Att prata om just det är vi vana och trygga vid. Det är samtal vi alltid har haft och är en del av vårt jobb, men det nya är pandemin och dess följder, säger Thomas Wärfman.
I en normal värld skulle kyrkan vara mitt uppe i årets största fasta inför påsken.
– I fastan brukar vi tala om lidandet och hur man är människa i svåra tider. Vi behöver inte tala om det. Vi lever alla i det just nu. Vi tar därför upp påskens budskap i förväg om hopp och framtid. Det finns där – även om det kan kännas svårt i dessa dagar.
– Det finns en stark vilja att hjälpa varandra. Det är tillsammans vi kan få samhället att leva vidare, säger kyrkoherde Thomas Wärfman.