I november 1944 tog den kände och flitige Norrköpingsfotografen Calle Werngren en serie bilder vid S:t Olai gamla prästgård i hörnet av Drottninggatan och Prästgatan. Fina bilder. Dramatiskt spännande i all sin svartvita detaljrikedom. Den gamla bilden här ovan är en av dem. Hela bildsviten finns numera i tryggt förvar hos Stadsarkivet i Rådhuset. Vilket känns bra.
När kvarteren Spiran och Hjorten sanerades på 1960-talet försvann såväl prästgården som den tillhörande gårdslängan och det lilla uthuset. För att inte tala om den vidsträckta trädgården med sin omfångsrika kastanj som central punkt. Stora förluster av så dags långlivade och tidstypiska Norrköpingsmiljöer, även om byggnaderna var slitna, gistna och omoderna.
Calle Werngrens "Då-bild" kan betraktas som ett typiskt fall av "en bild säger mera än tusen minnen".
Det är minnena och vittnesmålen som får berätta när stadsmiljön av i dag sällan yppar ett ord om hur det såg ut på platsen för 50, 75 eller 100 år sedan. Just nu genomför fastighetsbolaget Castellum en omfattande ansiktslyftning av kvarteret, Spiran 4, där prästgården en gång låg. Prästerna och personalen flyttade ut för gott i december 1961 och den byggnad som nu fräschas upp stod ursprungligen klar för Sparbankens räkning 1972. Fantasin förslår inte långt när man ska försöka föreställa sig hur det en gång såg ut i kvarteret. Före banken. Det fordras fotografiska tidsdokument av Calle Werngren-klass för att bilden ska klarna.
Men S:t Olai prästgård var i dåligt skick när den revs i början av 1960-talet som det inledande steget i saneringen av Spiran och Hjorten. Det framgår tydligt av "Då-bilden". Rivningen var trots det inte självklar. Det krävdes långdragna förhandlingar, under flera år, innan Hyresbostäder fick lov att låta börja riva. Eftersom det handlade om kyrklig mark, fick man invänta särskilt tillstånd från Kunglig Majestät innan spaden kunde sättas i jorden. Den kyrkliga verksamheten flyttade till Skolgatan istället och tog plats i det som kom att kallas för Olaigården.
Prästgårdstomten i sig hade legat på platsen i åtskilliga hundra år och länge tillhört S:t Johannis vars Landskyrkan i dag ligger kvar som Hörsalen. I slutet av 1700-talet uppfördes en ny prästgårdsbyggnad, som sedan skadades svårt vid den stora stadsbranden 1822. Den byggdes snabbt upp i ursprungligt skick igen och fick således många år innan den försvann för gott. När prästgården revs tappade samtidigt Prästgatan sin namnmässigt naturliga koppling till området.
Nu händer det alltså saker i kvarteret Spiran igen. Inte lika dramatiska som när prästgården revs förstås, men den uppmärksamme ser ändå att det gamla "bankpalatset" har renoverats på ett omfattande sätt. Både in- och utvändigt.
– Ett nytt landmärke i centrala Norrköping med butikslokaler, restaurang och café samt toppmoderna kontor med en gemensam uteterrass på de övre våningsplanen, säger Anders Granberg, projektledare på Castellum.
– Renoveringen är inne i slutfasen och kommer att bli klar under 2019. Utsidan är redan klar.
Den mest iögonfallande förändringen är också den exteriöra. Den gamla bankbyggnaden var, ärligt talat, inte sensationellt tilltalande till sitt yttre. Lite mörk, lite dyster. Nu går fasaden snarare i vitt med tillhörande glas- och mässingspartier. Lite mjukare och behagligare att vila blicken på.
– Mycket finare än tidigare. Ett riktigt trevligt cityhus. Ett av våra finaste, menar Emil Colldin, kommersiell förvaltare på Castellum.
Ombyggnaden inleddes under det fjärde kvartalet 2016 och nu har några av hyresgästerna redan flyttat in. På den exakta platsen där prästgården låg, i hörnet, hittar vi exempelvis numera coffee shop-kedjan Espresso House. Men det finns fortfarande kontorsytor som väntar på att tas i besittning. Totalt handlar det om en uthyrbar yta om cirka 7 700 kvadratmeter.
– Vi jobbar för högtryck med den biten. Men det tar tid eftersom det är stora ytor som ska fyllas. Vi försöker hitta en symbios mellan hyresgästerna. Vi vill gärna att de ska kunna dra nytta av varandra. Det gör att det kan ta lite extra tid. säger Emil Colldin.
Just sättet på vilket den gamla prästgården, så småningom, ersattes av det stora bankhuset kan än i dag stå som ett exempel på hur Norrköping bytte skepnad och den nya staden, utan den småskaliga stadsbilden, växte fram. Bilderna hjälper oss at minnas.