I dag, lördag, firar Norrköpings kappsimningsklubb sitt hundraårsjubileum med stor fest. 91-årige Bertil Kempe är en av de som varit medlem i klubben allra längst.
– Jag gick med i slutet av 1930-talet, minns inte exakt när, säger han.
– Vi är ett par stycken, födda runt 1927 och 1928, som fortfarande är kvar sedan den tiden.
Under de hundra åren har NKK, eller "Kappis", fostrat en mängd stora stjärnor i bassängen. Prisskåpet skulle bågna om man fyllde det med allt glitter som simmats hem sedan Björn Borgs dagar när klubben ännu var ung. Bertil Kempe var en stark frisimmare på distriktsnivå, men nådde ännu större framgångar i vattenpolo där han var aktuell för OS-truppen både 1948 och 1952. Det är dock inte de resultatmässiga framgångarna som Bertil Kempe i första hand lyfter fram när han ska beskriva tjusningen med och känslan av att ha varit NKK-medlem såpass länge.
– Samhörigheten och sammanhållningen i klubben har alltid varit det viktigaste för min del. NKK har betytt oerhört mycket för mig genom åren och alltid funnits med i mitt liv i olika sammanhang. Det är svårt att nog värdera den sociala betydelsen, säger han.
Och allt började alltså med en olyckshändelse.
– Jag satt på kajkanten nere vid Strömsholmen, berättar Bertil Kempe.
– Jag måste ha varit runt sju år gammal. Intill mig var det några äldre grabbar som bråkade om fisken de hade metat upp. Plötsligt var det någon som råkade knuffa mig i vattnet. En ren olyckshändelse mitt i bråket. Jag kunde inte simma och började driva iväg med Strömmen. Tack och lov var det någon som fick tag i min kalufs och kunde dra upp mig.
Ingen vattenskräck efter det traumat?
– Min pappa tog med mig raka vägen till det gamla badhuset vid Refvens grund. Han förstod att jag skulle behöva lära mig att simma. Senare drabbades jag av ledgångsreumatism och låg länge på lasarettet. När jag blev frisk blev det badhuset igen. Badmästare "Gurra" Andersson var med i NKK och det dröjde inte länge förrän jag gick med i klubben.
NKK bildades den 7 september 1919 när sju herrar träffades hemma hos en av dem på Mätargatan. De sju var Allan Hertzman, Henry Ridder, Evald Olsson, O Hamrén, Nils Ljungberg samt Nils och Olof Flintberg. Tidigare hade stans simmare varit hänvisade till en grensektion inom Nais, men det dröjde inte många år förrän NKK rankades som landsortens främsta simmarklubb. Simhallen var en av de första i landet, invigd 1916, och det bidrog naturligtvis till den snabba marschen mot toppen.
– Björn Borg var den stora förebilden för alla i min årskull, säger Bertil Kempe.
– Hans framgångar internationellt inspirerade även oss här hemma. "Sälhunden från Peking" blev ett känt begrepp i simmarkretsar. Att han var född samma år som klubben, 1919, måste ha varit ett tecken från ovan.
Själv utgjorde Bertil Kempe ett viktigt stödjeben i en kvintett – där även Stig Skullman, Olle Holmstedt, Sten Johansson och Carl-Evert Carlsson ingick – som alltid tränade, reste och tävlade tillsammans. Vänskapen sträckte sig långt bortom simningen.
– Våra familjer har umgåtts och behållit kontakten i alla år. Och, kan du tänka dig, nu har vi barnbarn som umgås med varandra. Det känns väldigt roligt. Tyvärr är det bara jag och Stig Skullman kvar av det gamla simmargänget nu.
Bertil Kempe visar gamla svartvita bilder från sin och sina lagkamraters aktiva tid. Målmedvetna grabbar som, till en början, tvingades tävla i plagg som mest påminner om dagens baddräkter. Där borde det ha funnits sekunder att tjäna och badbyxorna kom först senare.
Samtidigt vill Bertil Kempe poängtera att reportaget inte bara ska handla om honom själv personligen.
– Det är inte jag som fyller hundra år. Det är NKK. Och det är NKK allt ska handla om en dag som denna. Men jag vill ändå berätta min historia eftersom jag har fått vara med på en så stor del av klubbens långa resa.
På toppen av sin aktiva tid var Bertil Kempe god för en tid strax ovanför minuten på hundra meter fritt. En godtagbar om än inte sensationell tid. Framgångarna var större i vattenpolo där han var speluppläggare i NKK:s starka lag och snuddade vid en landslagsplats.
Borde du ha varit med?
– Kanske. Landslaget var bra men jag kunde ha fått chansen vid något OS. 1948 eller 1952. Men det var svårt att slå sig in i Stockholmsdominansen.
I dag är Bertil Kempe med och firar sitt älskade NKK på hundraårsdagen.