Vi går från stubbe till stubbe, där bygget tar fart om någon månad och skapar en ny stadsbild i hörnet av Kristinagatan och Repslagaregatan.
Det gamla päronträdet, som alltid stått där, står kvar i kvarteret Ankarstocken vid P-huset Ankaret.
Blir det kvar?
– Jag ska bygga längs Kristinagatan och är inte så nära päronträdet, men det som står kvar här nu blir kvar. Träden, som länsstyrelsen gav klartecken att ta bort, är redan borta. Det är ett fint gammalt träd, som är väl värt att bevaras, säger Anders Whass, som är ägare av och driver Whass Förvaltning AB.
Här ska 28 lägenheter stå klara nästa sommar.
– Detaljplanen för kvarteret tog kommunen fram redan 2004, men den verkade ha fallit i glömska. Jag hittade den, när jag satt och finkammade kommunen på möjliga detaljplaner att bygga på. Jag kom fram med mitt förslag. Om en månad börjar vi, säger Anders.
Fastigheten kommer bygga in och täcka P-huset Ankaret, där infarten till själva P-huset sker genom byggnaden.
– Det blir ett nytt koncept med yteffektiva lägenheter. Jag försöker dra det så långt det är möjligt med komprimerade lägenheter med tvåor på 32 kvadratmeter och treor på under 55 kvadratmeter. En nyproduktion har ju en tendens att bli dyr med höga hyror som följd. Jag vill hitta andra lösningar, säger Anders.
Han lämnade VD-uppdraget på ED Bygg under 2018 och stod inför ett nytt och oskrivet kapitel i sitt liv.
–Jag tog helt ledigt i tre månader och funderade över nästa steg. Jag fick en del intressanta erbjudanden, men kände att jag ville testa att göra något själv och styra min egen tid. Det landade i det här, säger Anders Whass.
Ankarstocken är hans första egna projekt.
– Jag vill bygga upp en egen fastighetsportfölj. Det är mitt mål och är ett av mina tre ben jag arbetar med i dag.
De två andra är?
– Det ena är projektutveckling, där jag köper detaljplanlagd bostadsmark, tar in en arkitekt som ritar på det, handlar upp entreprenad och säljer det i ett tidigt skede. Jag har tagit fram 330 lägenheter och sålt vidare i området Björkalund i Norrköping och i Eskilstuna.
– Det andra är rådgivning, där jag hjälper större företag med analyser, utveckling och entreprenader. Jag har hjälpt till med utveckling av drygt 1 000 lägenheter i olika projekt över hela landet.
Det egna fastighetsbolaget är kärnan i allt.
– Det tar tid att bygga upp ekonomin för det, men man får acceptera sin plats i näringskedjan och jobba hårt.
Konkurrensen?
– En del aktörer försvann, när det blev en liten sättning i branschen. Det finns fortfarande ett fortsatt stort intresse, men priserna känns mer rimliga i dag än för två och ett halvt år sedan, säger Anders Whass.
Anders Whass är ett bekant namn i NT:s spalter – inte minst på våra sportsidor för sina åtta säsonger (2004–2011) i IFK Norrköpings tjänst.
Får du prata mycket fotboll fortfarande? Det har ju gått några år från ditt farväl på Idrottsparken.
– Det tillhör inte vardagen längre.
– Förr i tiden började nästan varje samtal om IFK Norrköping, men man börjar väl bli bortglömd nu... Det kan vara på både gott och ont. Man levde, mer eller mindre, i en bubbla under fotbollstiden och trodde det var det absolut viktigaste, säger Anders.
... men du hade redan då din plan klar för framtiden.
– Jag studerade till byggnadsingenjör under mina första år i IFK Norrköping och började jobba direkt på Riksbyggen så det fanns ett liv vid sidan av fotbollen.
Du spelade i en period av IFK Norrköpings historia, som var ganska tuff med många jobbiga år. Det var inte alldeles lätt att vara A-lagsspelare ibland.
– Det var inte det. Jag blev härdad under mina år i fotbollen och är helt övertygad om att det också speglat mitt sätt att vara i arbetslivet. Man var ju rätt utsatt varje vecka, där man fick betyg för varje match och kunde mötas av rätt stora och tunga rubriker på morgonen. Det var inte så kul med om man gjort självmål eller missat öppet mål, men jag har faktiskt kvar klippen. Alla, säger han.
Bra och dåliga?
– Det är väl lätt hänt att bara spara de bra, men jag har kvar de andra också. Det är, med facit i hand, kul att ha sparat det och kunna visa mina döttrar, Julia, 10, och Filippa, 8, vad man gjorde en gång i tiden.
Ditt engagemang i dag?
– Jag är tränare för mina döttrars lag i Lindö FF. Jag kände mig rätt klar med fotboll och IFK Norrköping, när jag slutade, men har fått tillbaka intresset och börjat gå på matcherna igen.