Det blåser en ljum höstvind över Blasieholmen, där vatten från tre väderstreck skapar en vacker omgivning och blicken tar dig från Strandvägens klassiska fasader via Djurgårdens upplevelser och landar på söders höjder i Stockholm. Här, i hörnet av Nybroviken och Hovslagargatan, tar vi bilden.
Döttrarna Louise Lindh, 39 och Katarina Martinson, 38, som är tredje generation i det företag farfar Lars Erik Lundberg startade, tar plats på varsin sida om pappa Fredrik Lundberg, 68.
Det är ett unikt möte.
De har aldrig tidigare gjort en intervju tillsammans.
Två målningar, som var och en bildar en länk och ger en vink om då till nu, ramar in vårt möte den här eftermiddagen. På den ena väggen hänger, i en guldram, porträttet av Lars Erik Lundberg och på den andra väggen är flottans fregatt Norrköping i vågorna i Öresund, strax utanför slottet Kronborg i Helsingör, av Jacob Hägg från 1918.
– Vi kunde ha tagit den här intervjun i Norrköping, men vi tyckte det var bättre här och visa mer av Lundbergs och vad vi är i dag. Det är inte bara Norrköping. Det är mycket mer, säger Fredrik Lundberg och slår sig ner mellan döttrarna i styrelserummet på tredje våningen, där de har sina kontor intill varandra och granne med det K-märkta Tullhuset rakt över gatan.
Vi låter den här artikeln börja i en annan våning och stad – i hörnet av Östra Promenaden och Nygatan i Norrköping. Det var där företagets långa, målmedvetna och framgångsrika resa genom 75 år en gång började.
– Farfar Elis och farmor Greta bodde i en våning där med balkong mot gatan. Det var där pappa växte upp och startade Lundbergs 1944. Jag var där många gånger och hälsade på farmor. Jag hann aldrig träffa min farfar, som dog 1937. Vår släkthistoria går tillbaka över 150 år. Flera generationer har drivit egna företag, säger Fredrik.
Mitt i hjärtat av Norrköping finns huvudkontoret för Fastighets AB L E Lundberg. Koncernens huvudkontor ligger däremot i Stockholm.
– Det finns inga planer att ändra på det. Vi ska vara kvar i Norrköping. Det är en viktig signal. Jag har mina rötter där och bär en stark känsla för staden, säger Fredrik Lundberg.
– När vi diskuterar investeringar i Norrköping och funderar över vad man ska göra måste vi lägga den känslomässiga delen åt sidan. Vi har inte och kommer heller inte göra några investeringar bara med hjärtat. Helst av allt ska ekonomi och känslor gå hand i hand.
Louise Lindh, som blev vd för Fastighets AB L E Lundberg den 1 januari 2017, är ganska ofta i Norrköping och bär, precis som lillasyster Katarina Martinson, på minnen från unga år.
– Det är en stark känsla man alltid bär med sig. När vi var små besökte vi ofta kontoret. Det som jag minns mest från dessa besök var de goda kakorna som vi fick av pappas sekreterare, säger Louise och ler.
Lundbergs har på många sätt byggt Norrköping under sina 75 år, men tiden då är så mycket annorlunda nu. Företaget är, som Fredrik Lundberg berättade i början av artikeln, så mycket mer än fastigheter och Norrköping. Fastigheter är 40 procent av företagets totala portfölj genom det helägda Fastighets AB L E Lundberg och Hufvudstaden. Resten av verksamheten finns i Holmen, Industrivärden, Indutrade, Husqvarna, Handelsbanken, Sandvik och Skanska.
– Vi är ett investeringsbolag, där vi jobbar långsiktigt – som aktiva ägare – med ett antal börsnoterade företag, som har verksamheter vi begriper oss på. Vi har en bra mix av bolag idag, säger Fredrik.
Just långsiktighet och tålamod är två nyckelord.
Det är Lundbergs.
– Vi kan verksamheten och förstår att saker inte händer över en natt. Ibland går det upp. Ibland går det ner. Vi hoppar inte av bara för att en aktie sjunker under en period.
Lundbergsföretagen värderas i dag till 84 miljarder kronor och är ett av Stockholmsbörsens mest inflytelserika ägarbolag.
Det var inte givet att döttrarna skulle gå i sin farfars och fars fotspår.
– Vad säger ni, frågar Fredrik Lundberg med ett leende, när frågan landar på bordet.
– Det har aldrig funnits någon press hemifrån att vi måste in i Lundbergs. Vi växte bägge upp i företaget och var tidigt med i olika sammanhang. Vi kunde hamna i ett möte på någon semesterresa eller på en middag någonstans utan att vi egentligen förstod varför då, men som vi, både Katarina och jag, burit med oss genom åren, säger Louise.
– Både pappa och mamma (Anne-Marie) pratade tidigt i våra år om att man skulle göra så gott man kan och skaffa sig en utbildning, men därifrån till det vi är idag pratade vi aldrig om. Vi har alltid känt en gemenskap med bolaget, säger Katarina.
Fredrik sitter mellan döttrarna och lyssnar.
– För mig är det, och har alltid varit, viktigast att Louise och Katarina blir lyckliga och glada människor med sina familjer. Om de inte trivdes och inte hade kul här så hade det varit bättre att de inte var med utan fick vara lyckliga vid sidan om. Det känns såklart speciellt och roligt att de är nästa generation i företaget.
Det är första gången ni sitter i en och samma intervju.
– Vi springer inte runt och syns i media var och varannan vecka. Ingen av oss vill skylta eller synas utåt utan vi jobbar på och sköter det vi håller på med, säger Fredrik lugnt.
– Som du förstår så prioriterar vi att utveckla företaget och våra medarbetare, menar Louise.
Kan ni skilja på privat- och arbetsliv i vardagen? Ni är alltid företagare och familj.
– Det är en högst relevant fråga, säger Louise.
– Det finns en fördel i att vi kan prata när och var som helst, men vi försöker undvika att prata jobb när vi är på semester eller har en vanlig middag. Det är inte särskilt kul för alla andra. Vi har också barn i åldern där allt händer hela tiden.
Katarina skrattar.
– Som en morgon nyligen, där pappa pratade om en rörelsemarginal i samma ögonblick jag försökte lösa barnens frukost... Vi hade lite olika fokus där och då. Det kan vara ganska utmanande och svårt att föra en diskussion om verksamheten då.
– Det är därför vi har ägarmöten.
Ägarmöten?
– Vi skapade det för några år sedan, där vi tre möts och diskuterar frågor runt våra bolag. Det funkar bra. Pappa tyckte vi kunde lägga in de mötena på kvällar och helger, men vi lyckades få in det på vår arbetstid. Ägarmötena är en helig tid i vår planering och inget vi flyttar på, säger Katarina.
– Självklart diskuterar vi frågor vid andra tillfällen också.
– När man jobbar som vi gör vi det hela tiden. Det finns inget av eller på. Du lever i det, säger Fredrik.
Vilken fråga är ni mest trötta på?
– Jag är inte trött på någon fråga. Jag respekterar alla frågor, men vissa är mer relevanta än andra. Det beror på vad den handlar om, säger Fredrik.
– När en journalist bokar tid för en intervju med en rubrik, men har en helt annan agenda... Det brukar oftast handla om generationsskifte i företaget. Jag kan förstå om den frågan finns, menar Katarina.
– "Ni har så mycket makt". Det finns en negativ klang över ordet makt. Vi gör stora investeringar och har ett stort ansvar för våra bolags utveckling. Det handlar inte om makt, säger Louise.
– Om man, som Lundbergs, har tagit på sig ansvaret som ägare har man också makten att utöva det ansvaret. Det gäller alla företag. Det spelar ingen roll om företaget är litet eller stort. Det är i grunden samma sak, påpekar Fredrik.
Frågan om just makt lever länge kvar i diskussionen längs bordet.
Kan det uppfattas som om ni, familjen Lundberg, har makten att påverka annat än det som ligger utanför det ni verkligen gör?
– Det där andra, som du säger, är nog ganska begränsat. Jag ser inte att vi har det och tänker inte heller att vi har det. Många människor kan associera makt till annat än vad det facto är. Det blev en intressant punkt det här, tycker Fredrik.
Ni är en av Sveriges rikaste familjer. Kan pengar vara makt?
– Självklart kan det vara det, men vi försöker att hantera det på ett ansvarsfullt och långsiktigt sätt för att skapa värde och sysselsättning, säger Fredrik.
Handeln står inför stora utmaningar. Fastighetsbolaget, som har stora handelsytor i såväl Norrköping som Linköping, känner av förändringarnas vindar.
– Vi kommer ha butiker i framtiden också. De kommer inte bara försvinna, men de kommer se ut på ett annat sätt. Vi ska fortsatt vara lyhörda mot kunden och tillsammans utforma framtidens handels- och butikskoncept. Vi är mitt uppe i det arbetet och behöver utveckla goda mötesplatser och hitta en attraktiv blandning av butiker, caféer, restauranger och service, säger Louise.
– Handelsfrågans ovissa framtid är global, men det stämmer att vi sitter med stora ytor – särskilt i Norrköping, säger Fredrik.
Han blir mer allvarlig i nästa andetag.
– Samhällsutvecklingen är det största hotet mot våra citykärnor. Våld, otrygghet och nedsmutsning är ett allvarligt problem. Det gäller inte bara Norrköping, säger Fredrik.
– Det som händer i vårt land i dag är inget man bara kan ändra på så här. Vi, som fastighetsägare tar vårt ansvar, men vi behöver jobba brett och samarbeta för att försöka motverka våldet på olika sätt.
Vi kommer in på sommarens smash-and-grab, där en bil krossade entrén till Linden för ett inbrott i en guldsmedsaffär innan förövarna satte eld på bilen.
– Otäckt. Man funderar ju på vad som kunde ha hänt. Trygghetsfrågorna har blivit en allt större och viktigare del i vårt arbete. Vi vill att människor fortsatt ska känna sig trygga i city, säger Louise.
Lundbergs är också delaktiga i det samfinansierade och nystartade samverkansprojektet BID där kommun, fastighetsägare, näringsliv och andra samhällsaktörer tillsammans arbetar för ett tryggare, mer attraktivt och levande city.
Vad är drivkraften?
– Ju mer man engagerar sig i varje fråga och förstår var vi är på väg ju roligare och intressantare blir det. Det kan låta tråkigt att stå inför samma frågeställning för tredje året i rad, men det är motiverande. Inga frågor är så lätta så vi har svaret med en gång, menar Katarina.
– Att bidra till en trygg och bra samhällsutveckling och se våra egna och andras barn växa upp i det samhället, säger Louise.
– Lundbergs blir aldrig färdigt. Jag kommer aldrig luta mig tillbaka och känna "nu är jag nöjd". Det händer inte. Det handlar hela tiden om att försöka komma längre, göra mer och utvecklas. Det är stimulerande. Jag har också ett stort intresse för detaljer och vill träffa människorna i våra bolag. Det blir aldrig långtråkigt, säger Fredrik.
– Även om jag hållit på i många år tänker jag nog fortsätta ett tag till.
Hur länge är ett tag till?
– Så länge jag är frisk och kry vill jag fortsätta.
Intervjun är över.
Det är tid för bilder.
Louise Lindh och Katarina Martinson lämnar rummet för ett ögonblick. Fredrik Lundberg tar en klunk av vattnet och ser ut genom fönstret. Utsikten är, precis som världen, i ständig förändring och levande med nya mål och utmaningar redan i nästa andetag.
– Var är tjejerna? Vi måste köra igång nu, säger han och tittar på sin klocka.
Ett par minuter senare är de tre, en far och hans döttrar, på en och samma bild på kajen längs Nybroviken.
– Blir det bra så här?