Ljunggren har varit en av de drivande i samrådsgruppen Norra Vilbergen, som protesterat mot utbyggnadsplanerna. Kommunfullmäktige beslutade 30 september om en ny detaljplan för området. En infekterad fråga som pågått i över fyra år.

– Jag tål inte det här styret i stan längre. Jag har blivit så förbannad att jag har sagt upp min lägenhet i Vilbergen och kommer att flytta till Helsingborg 1 februari, säger han.

Flera överklaganden har kommit in till kommunen inom den utsatta tiden, bland andra en från samrådsgruppen.

Framförde ni några nya skäl i er överklagan?

– Det var väldigt många skäl vi hade. Möjligen det här med trafiktrycket på Gamla Övägen.

Att länsstyrelsen beslutat att inte överpröva kommunens beslut underlättar inte att få igenom överklagan i Mark- och miljödomstolen.

Känns det kört?

– Det känns som att vi bara fördröjer det hela. Jag tror inte att det finns någon chans i att överklaga. Det är som att köra huvudet i en vägg. De har inte lyssnat ett dugg på oss på hela tiden. Det är sorgligt.

Reidar Svedahl (L), ordförande i Samhällsplaneringsnämnden, kommenterar läget så här:

– Nästan alla beslut där det finns grannar överklagas. Det visste vi. Om man har fel eller rätt i ena instansen säger inte att det blir rätt i nästa.

När kan det bli byggstart?

– De vill komma igång att bygga så snart det är klart. En gissning från en amatör är det går att gräva i marken till våren.

Kommer det att bli av?

– Jag ser inget att det inte ska bli det. För mig fanns det inga juridiska skäl att inte bygga. Ett litet tecken är om länsstyrelsen inte hade invändningar.

Hur känner du som politiker när boende känner sig överkörda och väljer att flytta?

– Överkörda tycker inte jag de är. Att man inte får sin vilja igenom är ganska vanligt i en demokrati. I den här frågan var sju partier i fullmäktige helt eniga. Vi har haft flera möten med de boende. Vi lyssnade, vi ändrade, vi tog ner 1200–1300 bostäder till ungefär hälften. Det är inte att bli överkörd, det är att bli lyssnad på och tagen på största allvar.

– Beslutet ligger långt från det byggherren ville. Det är en kompromiss som gör att det går att bygga med lönsamhet. Vi behöver inte ta jordbruks- eller parkmark i anspråk, det finns infrastruktur. Det är ett ganska smart ställe att bygga på. Det finns folk som vill ha det som det alltid har varit, men då är svårt att utveckla en stad, tycker Svedahl.