Rolf Johansson är demenssjuk och bor sedan i mars 2018 på äldreboendet Timmermannen. Hustrun Kerstin berättar att han trivs, känner sig trygg, har bra personal och en bra kontaktperson.
Men på senare tid har han nåtts av nyheter om sparkrav och att en flytt närmar sig.
– För två veckor sedan ringde han och grät i telefonen. Han förstod inte riktigt, och kände det som att han ska bort för att han är demenssjuk, berättar Kerstin.
Hennes make lider av frontallobsdemens, diabetes och psoriasis. Han har kateter och är rullstolsburen eftersom han inte kan stå på sina ben. Ibland ramlar han ur sängen och då krävs två, eller ibland tre personal, för att få upp honom.
– Det behövs fler, inte färre, i demensvården, säger Kerstin.
Dagen efter beslutet om Timmermannen är hon är bedrövad.
– Hur blir det för dem som bor där nu? De rycks upp från sitt hem och måste lära känna ny personal. Allt känns så tungt, men jag har försökt att inte oroa Rolf. Det är svårt att veta hur mycket han grubblar.
Vet du något om hur han påverkats?
– Han sover mycket mer och man kämpar nu med hans blodsocker som har stigit. Men jag kan inte säga säkert att det beror på flytten. Det kan finnas andra orsaker som till exempel demenssjukdomen eller diabetesen.
Dessutom ifrågasätter Kerstin varför Timmermannen stängs. Så sent som 2016 öppnade äldreboendet efter en ombyggnad med 26 nya särskilda boendeplatser. Hon undrar också om det verkligen skulle vara en besparing att omvandla lokalerna till trygghetsboende.
– Har man räknat med kostnaden för att bygga om lägenheterna? Rolfs lägenhet har bara en liten kokplatta. Den standarden räcker väl inte för dem i trygghetsboende som ska klara sig själva?
Kerstin har varit i kontakt med politiker, bland andra Olle Vikmång (S), efter att förslaget lades om nedläggning och personalminskning för att fråga vad de som fattar beslut vet om olika demensdiagnoser.
– Jag önskar att alla politiker som fattar dessa beslut skulle göra en prao på ett demensboende, så att de förstår hur slitigt det är. Jag tror inte att de vet vad det handlar om.
Hur har du själv reagerat på besparingarna?
– Jag har mest blivit arg, men även lite ledsen. Jag har sovit mycket sämre. Sådant här maler ju i huvudet.
Hur ser du på situationen nu?
– Nu blir det flytt. Vi får prata med personalen och göra det bästa av situationen. Men de får inte skära ner på personalen.