För väldigt många handlar julen mer om att ge än att få. Det var inte minst tydligt julen 1943. Europa stod i brand medan livet något sånär gick sin gilla gång i Sverige. Ivern att hjälpa och stötta de som hade det svårt var stor och insamlingarna av olika slag avlöste varandra.
Fältjulklappen värnade om svenskarna i beredskap och Julfemman var också en uppskattad form av stöttning. Den första söndagen i december 1943, lät Julfemman 250 frivilliga insamlare finkamma Norrköping till förmån för de mest behövande. Insamlingen gick bra och gav 15 054 kronor till välgörande ändamål.
Redan veckan innan insamlingen gick borgmästare Carl Johan Reventbergs hustru Emma ut i ÖD och manade till bred uppslutning.
– Insamlingens styrka är att den går direkt till hemmen, till familjerna, och det vilar helg och högtid över den. Besöket av en försäljare av Julfemman ringer in julen, är en adventshälsning. Vi skola hoppas att idén växer sig starkare i vår stad, sa borgmästarinnan.
Vid 20-tiden på insamlingsdagens afton kunde kyrkoherde David Lindegård nöjt summera givmildheten och räkna ihop 15 054 kronor. Dock påverkades kampanjen av sällsynt fint vinterväder och det antogs att en hel del Norrköpingsbor hade lockats ut i naturen istället för att invänta insamlarna.
– Vad som kommit in har emellertid överträffat alla våra förväntningar, sa han.
Emma Reventberg var inne på samma spår. "Förtjusande bra", utbrast hon enligt ÖD.