Jonathans pappa har hittills suttit häktad i en månad och har inte fått ta emot besök på grund av restriktioner.

– Vår gemensamma son har nära band med sin pappa och saknar honom jättemycket. Han har svårt att sova på grund av det, berättar Jonathans mamma Angelika.

I förra veckan kom det efterlängtade beskedet att besök var tillåtet. Men det visade sig bli en kamp att få till. Hon blev hänvisad till besökstelefonen, men ringde och ringde – utan att få svar.

Genom centralvakten fick hon veta att telefonen var avstängd. Anledningen visade sig vara att de intagna får bo i besöksrummen på grund av platsbrist. Därför kan inte heller ta emot besök, var beskedet hon fick.

– Det låter helt orimligt. Är det ens lagligt? Vi fick höra att det kan dröja flera veckor innan besök kan tas emot.

– Det är så jobbigt, jag finner inga ord. Den här tystnaden och maktlösheten. Det är fruktansvärt, ärligt talat. Och min son gråter på kvällarna, berättade Angelika då.

Men Angelika är, enligt henne själv, en person som inte ger sig. Hon ringde till ansvariga inom Kriminalvården och ifrågasatte beskedet och bemötandet – bland annat med en avstängd telefon. Vid vår nästa kontakt hade hon lyckats få till en besökstid.

Angelika och Jonathan bor i en annan kommun och har en timmes resväg till Norrköping. Men besökstiden skulle vara begränsad till en halvtimme i ett förhörsrum – tillsammans med två kriminalvårdare.

– Det känns inte jättekul, men vi får ta det som finns. Han får träffa sin pappa. Det kan dröja lång tid till nästa gång.

– Men det här blir ju av för att jag har ringt och tjatat. Antagligen har de förstått att det inte är okej och då har de fått göra en akut lösning. Men om jag skulle komma själv får jag inte komma in. Det här är bara för vår sons skull. 

När besöket blev av fick de ändå vara i ett besöksrum för barn utan övervakning. Men en intagen som bor i rummet skulle in igen direkt efter deras besökstid.

Anledningen till att Angelikas särbo är häktad är att han är misstänkt för grov stöld, grovt vapenbrott och ringa narkotikabrott.

– Han har försatt sig i den här situationen, säger de. Men vi som anhöriga blir ju straffade fast vi inte har gjort någonting.

Angelika och Jonathan heter egentligen något annat. Ett skäl till att vi inte använder deras riktiga namn är att sonen inte ska drabbas av vår publicering.