Det har gått ungefär en månad sedan Ida Karlsson från Svärtinge landande på svensk mark igen efter sitt livs äventyr. För även om hon hade ett viktigt uppdrag att utföra som praktikant på ett forskningscenter, måste det ju ändå betraktas som ett äventyr att under tre månader bo i en by mitt i de peruanska regnskogen. Med allt vad det innebar.
– Visst kom det in lite djur ibland. En dag fick vi ta hjälp för att försöka få ut en stor boaorm som hängde i takstolarna. När jag såg den hade jag svårt att bestämma mig för om jag skulle bli rädd eller om jag bara skulle tycka att det var coolt, skrattar hon.
Men Ida Karlsson säger att hon inte är särskilt lättskrämd. För då hade hon inte noterat den där annonsen som dök upp i somras, där en brittisk naturvårdsorganisation, Crees, sökte mediapraktikanter till Amazonas. Praktikanternas uppgift var bland annat att producera material i form av text bilder och film, som organisationen skulle använda för att sprida information om sin verksamhet.
– Jag kände direkt, att dit ska jag, säger Ida.
Då hade hon precis slutat sin högskoleutbildning i Jönköping, media- och kommunikationsvetenskap, med målet att jobba med markandskommunikation. Och intresset för djur, natur och hållbarhet, stärktes under hennes praktik i våras på Svanenmärkt i Stockholm.
Ida sökte då praktikjobbet och kom på intervju. Till sin stora glädje fick hon en av de tre platserna. Jobbet innebar, förutom dokumentation av organisationens verksamhet, också en fördjupad kunskap om forskningen kring just Amazonas.
– Ja, vad som hänt med djurlivet när skogen skövlats och vilka resurser som krävs för att få den biologiska mångfalden att återhämta sig. För det krävs en hel del kraft, konstaterar hon och fortsätter:
– Området där forskningcentret ligger ägs av en brittisk privatperson och här har nya träd planterats. Det har lett till att många utrotninghotade djur har återkommit. Även helt ny arter har hittats.
Den första veckan på plats i Peru reste Ida runt på egen hand. Sedan hämtades hon upp av teamet bakom forskningscentret för att installeras i en bungalow. Sova fick hon göra i skydd av myggnät, efter som väggarna bara sträckte sig en meter upp från golvet.
I centret fanns runt 20 personer – personal, volontärer och praktikanter.
– Vi hade bara tillgång till el två eller tre timmar om dagen och internet två timmar i veckan. Men det var faktiskt väldigt skönt. Man visste att det inte var någon idé att ta fram mobilen, säger Ida.
Den mobillösa tiden utnyttjade hon till fullo. Hon kunde sitta tyst länge och bara lyssna på det som utspelade sig där utanför. På fåglar som kvittrade, på apor som for fram och tillbaka i träden eller bara på ljudet av regn.
Men dagarna var fyllda med långt mer än det, så klart. Spännande vandringar, som även gjordes nattetid låg bland annat på schemat. För Idas del var fokus mest på att fota intressanta vyer och djurarter, som skulle användas för marknadsföringen.
– Konstigt nog var jag faktiskt aldrig rädd när vi var ute och gick. Inte ens i mörkret med pannlampa. Rätt som det var kunde vi höra hur grenar knäcktes. Vi visste ju att det var något djur där någonstans, men inte vilket, säger hon.
– Den enda gången jag kände ett visst obehag var när en kompis trampade på den största orm jag någonsin sett. Och jag kom precis bakom. Men den försvann, tack och lov, fortsätter Ida med ett skratt.
Det blev ungefär en mils promenerande per dag. Med ryggsäck, kamera, visselpipa, kompass och två liter vatten.
– Säkerheten var jättehög.Vi hade fått all tänkbar information kring hur vi skulle agera om någon blev sjuk, skadad eller mot förmodan gick vilse. Och hur vi skulle agera om vi mötte farliga djur, förklarar hon.
För visst hände det att mindre trevliga djur uppenbarade sig, även om Ida förskonades från dem.
– Vid ett tillfälle kom det in en aggressiv veckelbjörn på området och rev en anställd. Tack och lov gick det bra, tillägger hon.
Så visar Ida det material som hon är mest nöjd med, förutom de mängder av fantastiska bilder hon har samlat i sin portfolio – reklamfilmen som var hennes uppgift att producera.
– Jag njöt av varje sekund de här tre månaderna. Och precis nu har jag fått veta att jag ska återvända dit. Jag har fått jobb som multimedia internship coordinator och kommer vara där i nio månader, från februari till november, säger hon.