Vi kallar Industrilandskapet för just Industrilandskapet med en självklar och precis passning till forna dagars dominerande industrier i området med Holmen och andra i spetsen. Men det fanns en period innan industrierna växte upp inom, framförallt, textilen och när området utmed Strömmen även hade plats för bostäder, verkstäder, stallbyggnader, gårdar och mindre verksamheter.
Bergsbrogården, eller Skiöldska gården om man så vill, brukar beskrivas som ett ypperligt exempel på just detta, ett hantverksboende mitt i stan. Gården har rötterna i 1700-talets mitt och är i dag en del av Norrköpings stadsmuseum. Man önskar att dess väggar kunde tala.
I brist på den möjligheten får Sofia Hammarqvist och Anne Wastesson Jonsson, intendenter på stadsmuseet, föra budskapet vidare i stället.
– Industrilandskapet innan det blev Industrilandskapet, menar Sofia Hammarqvist.
– Runt 1750 och under den förindustriella eran var det en annan struktur på landskapsbilden i området. Hantverksbyggnaderna dominerade och låg i direkt anslutning till bostäderna. Man bodde och arbetade på samma plats och det hela var mer småskaligt. En viktig del av Norrköpings årsringar. Enda exemplet på sådan miljö som är bevarad i sin helhet.
Intervjun sker i Skiöldska gården där stadsmuseet har sitt kansli sedan 1981. Gården är klassad som byggnadsminne.
Gårdsnamnet kommer efter Emil Skiöld, grosshandlaren som tog över som ägare till Bergsbrogården 1911. Fastigheten brukades sedan av familjen Skiöld ända fram till det att kommunen, 1970, köpte hela gården i kvarteret Bergsbron 8. Skiölds närvaro är ett bra exempel på just denna mindre form av verksamhet i kvarteret där bostaden samsades om utrymmet med kontor, lager, verkstäder och magasin. Redan innan Emil Skiölds tid hade det funnits bland annat garvare, bildhuggare, fabrikörer och gördelmakare på platsen. Det var förresten just gördelmakaren, Abraham Bergman, som lät uppföra gårdens huvudbyggnad runt 1750, medan flygelbyggnaderna kom till cirka 60 år senare.
– En av anledningarna till att den här sammansatta kulturmiljön bör leva vidare i sitt sammanhang, fyller Anne Wastesson Jonsson i, med tanke på att museets närvaro i Skiöldska gården var hotad i höstas av besparingsskäl.
Med Skiöldska gården i sin ägo drev Emil Skiöld färgeri och kemisk tvätt på platsen under åren 1928–1966. Han lät barnen Skiöld med respektive makar ge namn åt sitt företag. Initialerna från Nils, Ingeborg, Gunnar och Astrid Skiöld bildade verkstadsnamnet NIGA och verksamheten drevs i den byggnad som i dag rymmer stadsmuseets entré, reception och basutställningslokaler.
Nu kan Skiöldska gården ses som ett spännande besöksmål, möjligen i form av ett kamouflerat museibesök. Med fantasin lössläppt går det att ana historiens vingslag och skänka tidigare verksamma ägare en tanke – som gördelmakare Abraham Bergman, bildhuggare Carl Fredrik Beurling, klädesfabrikörerna C G Rickman och Carl Fredrik Asklund.
– Ibland får vi besökare med anknytning till familjen Skiöld eller till någon som har jobbat för honom, säger Sofia Hammarqvist.
– Då känns det som att vi verkar mitt i historien. Det underlättar museets uppdrag med guidade visningar och historiska berättelser.
Man behöver inte förgäves trycka örat mot väggen. Dokumentationen är utmärkt och berättar om tiden innan centrala Norrköpings främsta besöksmagnet fann sin nuvarande form.