Ett gammalt kolorerat vykort, eller "brefkort", väckte ett snabbt stigande intresse. Motivet var Johannisborgs slottsruin som på kortet såg ut att ligga ensamt utslängd på en i övrigt öde åker. Klart att man blev nyfiken. Vykortet var förresten adresserat till en fru Englund i Åby som hjärtligt gratulerades på Anna-dagen 1970. Hur kortet med hälsningen har hamnat i NT:s bildarkiv är oklart och närmast en fråga för den egna fantasin.
Johannisborgs slottsruin i sig är däremot inte lika mysterieinramad. Den ligger där den ligger och tack vare gedigen historisk dokumentation vet vi fortfarande det mesta om huvuddragen i dess fascinerande livsberättelse. När det stod klart, i början av 1600-talet, var det meningen att det forna Vasaslottet skulle fungera som ett av Norrköpings viktigaste försvarslås.
Samtidigt som Norrköping växte norr om Strömmen väcktes planerna på det befästa slottet på de sanka utmarkerna bortom Saltängen. I maj 1613 sattes arbetet igång med holländaren Hans Fleming som arkitekt. Hertig Johan av Östergötland var utvald som slottsherre men hann gå bort, i mars 1618, innan slottet var färdigställt.
Men när det blev skarpt läge avslöjades försvarslåsets brister. När ryssarna kom sommaren 1719 avlossades inte ett enda skott från Johannisborg och det 30-tal kanoner som stod placerade på vallgravarna visade sig vara obrukbara. I dag står Johannisborg kvar bakom postterminalen som ett ensamt minne från stormaktstiden.