Efter årsskiftet börjar många nya barn på förskolan Borgen i Klockaretorpet och grupperna behöver göras om. På Drakvingen, där de lite äldre barnen går, kommer det att vara runt 42 barn, fördelade på två avdelningar. Sex pedagoger i ett storarbetslag kommer att rotera bland barnen och avdelningarna. Efter sex veckor byter pedagogerna avdelning, alla byter inte samtidigt utan det sker i två veckors intervall.
Alla föräldrar gillar inte förändringen och är oroliga över hur det kommer att påverka barnens känsla av trygghet. Vi har talat med en van förskolemamma som haft flera barn i förskola och tidigare haft goda erfarenheter. Hon har reagerat på barngruppens storlek på Drakvingen och har även uttryckt sina åsikter i en debattartikel i Norrköpings Tidningar.
– För ett litet barn är identifikation viktigt. Man vill veta vilka pedagoger som hör till min avdelning, vilka barn som är mina kompisar. Förskolan känns som en stor fabrik som man har försökt optimera – så många barn som möjligt med så få pedagoger som möjligt, säger Lina Cederlöf Lundgren och säger att familjen nu försöker byta förskola igen.
– Det känns som att man har väldigt mycket fokus på att pedagogerna ska orka, istället för att ta hänsyn till vad som är bäst för barnen.
Enligt rektorn ska barnen vara i två avdelningar, med 20–22 barn i varje grupp. Fungerar inte det?
– Det låter så i teorin, men avdelningarna på Drakvingen är inte fysiskt avgränsade, säger Lina Cederlöf Lundgren som tycker att ett tjugotal barn i en barngrupp är alldeles för många.
Finns det inte fördelar med storarbetslag, man arbetar ju ändå i små grupper med barnen?
– Jag utgår ifrån att man arbetar i små grupper. Men om det redan från början är enorma barngrupper, hur små kan de grupperna bli när man delar? Det kan bli väldigt känsligt när det inte är tydligt eller när rutiner störs, säger Lina Cederlöf Lundgren och utvecklar:
– Vi upplever en osäkerhet när man kommer på morgonen. Vi vet inte alltid var vår son ska vara, eller ens i vilket rum han får vara. När man kommer vill man ha en uppfattning om hur dagen kommer att bli, så är det inte nu. Det här skulle man aldrig utsätta en vuxen för.
Hur upplever du att din son reagerar?
– Han känner en oro över att inte veta. Det har märkts när rutiner ändras.
