Nå, hur blir det med hösthallonen framöver? Spänningen är, om inte olidlig, så åtminstone lätt kittlande.
– Nytt för i år. Det är klart att man är nyfiken på hur de ska se ut och hur de smakar, säger Anita Johnsson.
– Buskarna verkar vara lättare att hantera. Inte så höga som sommarhallonens.
Hon måttar med handen en bit över marken. I samma ögonblick är det lätt att se att hennes fingrar faktiskt inte är gröna. Det skulle man annars lätt kunna få för sig, med tanke på vilken ordning och reda som råder i rabatterna och hur villigt och ivrigt planteringarna växer och tar för sig. Att hälsa på i innergården i kvarteret Stenhuset – hörnet Saltängsgatan och Orangerigatan – kan liknas vid att titta in i en smärre botanisk trädgård.
Anita Johnsson och hennes man Ulf får "skulden" för det.
– Utan dem hade vi aldrig haft det så här fint, konstaterar grannen Stefan "Pyret" Jonsson.
– Ju snyggare det är, desto mer rädd är man om det.
En annan av de boende, Lars Falkenlind, har tipsat om Stenhusets innergård och tillsammans går vi en runda i den till ytan begränsade men ytterst välplanerade trädgården. Anita Johnsson pekar ut olika blommor, kryddor och bär och ser, som sagt, fram emot när nysatsningen på hösthallen ska bära frukt. Eller snarare bär.
– Vi fick rådet av Eriksbergs plantskola att satsa på hösthallon. Tydligen ska de vara lättare att sköta. Om de är goda? Det får vi veta i höst, säger hon.
Odlingarna i kvarteret Stenhuset bär på stolta och pampiga föregångare, även om man får leta sig långt tillbaka i tiden. Under åren 1627–1630 uppförde Louis de Geer sitt palats just här på platsen. Han lät bygga både bostäder och fabriksanläggningar och Louis de Geers stora intresse för trädgårdskonst kom också till uttryck i den stora och välplanerade trädgård, helt i enlighet med den tidens stormannaideal, som anlades i anslutning till palatset. Stenhuspalatset brann ned 1711 och innan de nuvarande bostäderna stod inflyttningsklara 2011, genomfördes omfattande arkeologiska utgrävningar i området som kompletterade bilden av Louis de Geers arkitektoniska utsvävningar.
– Visst, vi skulle kanske kunna ha en ren mönsterträdgård. Men det är inte ambitionen. Även om brevbäraren säger att vi har den finaste innergården i stan. Det socialt att jobba i rabatterna. Många boende som passerar stannar och pratar en stund, säger Anita Johnsson.
– När vinbären mognar brukar jag sätta upp lappar i uppgångarna och uppmana alla att gå och ut förse sig.
Bostadsrättsföreningen Stenhuset består av 47 lägenheter, från enrummare upp till femmor. I vår pågående serie om Norrköpings finaste innergårdar är den det hittills mest nybyggda bidraget. Inflyttningen inleddes 2011 och många av de boende har varit med sedan dess. Då var det mest gräs i rabatterna.
– Gräs som ruttnade, säger Anita Johnsson.
– Då bestämde vi oss för att försöka göra någonting trevligt av gården. Jag tycker att det har blivit riktigt fint och även om vi har en viss ersättning från föreningen, känns det bra att kunna bidra till den allmänna trivseln. Kanske skulle vi anlägga ett orangeri också? Som på Louis de Geers tid.
Nja, de boende förefaller fullt nöjda med trädgårdens färg, form och funktion som den är. Det är som Stefan "Pyret" Jonsson säger:
– Jag som har bott här sedan huset var nytt har sett hur innergården har vuxit upp. Det är fint.
