Alla Norrköpings fina innergårdar är inte koncentrerade till innanför eller intill promenaderna. Det kan annars vara lätt att få för sig det. Men de finns även i ytterområdena. Sandra Filipsson hör exempelvis av sig och vill lyfta fram det lummiga, vidsträckta, cirkelformade och innehållsrika grönområdet innanför Guldringen. Hennes egen utsikt från lägenhetsfönstret.
"En plats för alla", skriver hon i ett mejl.
Man kan bli nyfiken för mindre.
– Jag har bott här i hela mitt liv. 42 år, säger hon senare.
– Och min mamma har bott här ända sedan 1969. Då var Guldringen nybyggd och inte ens färdig.
Det är den nu. Delvis ombyggd och förändrad dessutom sedan några år tillbaka. En justering som gjort stor skillnad till det bättre, framför allt när det gäller innergården. Hela "ringen" känns mera tillgänglig och välvilligt inställd till besökaren. Även den som, som nu, kommer på tillfällig visit.
– Nu är det mycket lättare att hitta hit, bekräftar Sandra Filipsson.
– Det kändes mer tillslutet förr. Det är mycket luftigare och mer välkomnande nu. Hela parken har öppnats upp. Arkitekten tänkte till och skapade en fin siktlinje genom hela Guldringen.
Hon serverar kaffe och flädersaft i Disney-muggar och kakfaten dignar. Det kunde ha varit ett ordinärt elvakaffe. Men, nej, Guldringens innergård presenteras med uppbackning av rena rama lyxfikat. Med runt bordet sitter också vännerna Maja Ingvarsson, Lena Perman, Irene Vesterberg och Monica Mellfors. Framstående ambassadörer för sitt bostadsområde, allihopa, visar det sig.
– Jag bor i Hageby men vill flytta hit igen. Jag kollar annonserna varje dag, avslöjar Maja Ingvarsson.
Irene Vesterberg berättar å sin sida att hon bestämde sig för att flytta hit i samma ögonblick som hon kom ut på balkongen i visningslägenheten och såg utsikten. Nu sitter vi mitt i utsikten, behagligt skuggade av en frodigt bevuxen spaljé och av lönn och kastanj på båda sidor.
– Det var en idé jag hade. För några år sedan, när jag nyss hade flyttat in, ville jag skapa en trädgårdsgrupp, berättar Lena Perman.
– Hyresbostäder gav klartecken och sedan satte vi, vi var några stycken, igång med att först fixa en rundel med plantering. Och sedan det här fika- och samlingshörnet. Det blev bra. En naturlig samlingsplats. Vi träffas ofta här och umgås. Fikar eller äter. Den sociala biten betyder mycket.
Innan påtåren kan det vara på sin plats med en liten rundvandring innergården runt. Det finns att se och uppleva. Planer för fotboll och basket, en damm, en fontän, odlingslådor, lekplatser, grillplatser, slingrande gångar och en till synes obegränsad tillgång av grönska. En plats för alla, som ju Sandra Filipsson var inne på. Det talas också om ett rikt djurliv, det inskränker sig dock just nu till lite spritt fågelkvitter i trädkronorna.
Sandra Filipsson trivs ändå allra bäst vid stenläggningen som omger dammen. Ofta rundar hon av dagen på en av stenarna. En stunds kontemplation på ett smidigt och enkelt sätt.
– Vilken sten jag väljer beror på stämningen, säger hon.
– Jag brukar sitta här en stund för mig själv på kvällen innan det är dags att gå in och lägga sig. Jag lyssnar på porlandet från fontänen och rensar tankarna. Ibland sitter jag en halvtimme. Ibland räcker tio minuter.
Ingen som undrar?
– Nej, haha. Jag har ju bott här så länge att alla känner mig vid det här laget.
