Vid ett besök hemma hos farmor i södra Norrköping blev familjen Kamberi avslöjad. Efter att levt som gömd i över fem år kom civilklädd polis och hämtade familjen. Nu är familjen splittrad. På Migrationsverkets förvar i Märsta sitter mamman och de två äldsta barnen, 18 och 21 år. I ett låst boende sitter de och väntar på att bli utvisade till Kosovo.
Kvar i Norrköping finns pappan och yngste sonen, som är 12 år.
– Han är född i Sverige. Han har aldrig varit i Kosovo, han vet inget om livet där. Han kan bara prata romani och svenska. Det går bra för honom i skolan och han spelar i ett fotbollslag här, säger pappan.
Fram tills att de blev upptäckta har de tre barnen gått i skolan som alla andra. Enligt FN:s barnkonvention ska alla barn ha rätt till utbildning och många kommuner väljer att låta gömda barn få fortsätta sin skolgång.
– Min dotter skulle ju ta studenten till våren. Hon beställde nyligen en studentmössa ... nu får hon inte gå ut skolan.
Medan barnen kunnat gå i skolan har mamman och pappan fått hålla sig mest inomhus när de levt som gömda.
– Jag har ibland fått jobbat svart. Jag är ju tvungen att skaffa fram mat på bordet åt min familj.
Hur är det att leva som gömd?
– Det är inget bra liv. Man går hela tiden och är rädd. Men det är bättre än att leva som romer i Kosovo, där skulle vi bli förföljda.
Familjen Kamberi kom till Sverige från Kosovo i februari 2007 och ansökte om asyl. Då de kände sig förföljda i sitt hemland valde de att flytta till Sverige. Efter en tidskrävande process fick de 2015 ett utvisningsbeslut – men i stället för att återvända valde familjen att gå under jorden. Sedan 2015 har familjen, som består av mamma, pappa och tre barn, levt gömd.
– Vi har bott på många olika adresser i Norrköping, främst hos andra familjemedlemmar. Ibland har vi delat på oss, säger pappan, som är i 40-årsåldern.
Ni har fått ert ärende prövat – varför väljer ni att vistas illegalt i Sverige?
– Vi tycker att de har gjort fel. Det här är inte rättvist, andra har fått stanna. Men vi gör det mest för att skydda våra barn. Det finns inget för dem i Kosovo.
Ni måste ha vetat om risken för att bli upptäckta och skickas tillbaka, blir det inte ännu tuffare för barnen nu när de levt så länge i Sverige?
– Vi har valt att stanna i Sverige för att vi anser att det är bäst för våra barn.
Under tiden familjen levt som gömd har de fått stöd av Svenska kyrkan.
– Kyrkan har hjälpt oss med bland annat kläder, säger pappan.
Susanna Löfgren är stiftsdiakon hos Svenska kyrkan. Hon känner till familjens öde och har jobbat mycket med flyktingfrågor.
– I mitt uppdrag som diakon ingår det att hjälpa utsatta människor, oavsett i vilken situation de befinner sig. Vi är en samtalspart till alla människor, de som väljer att stanna i Sverige och de som åker tillbaka.
Får kyrkan kritik för att ni hjälper illegala?
– Det finns säker de som tycker att vi inte respekterar myndigheters beslut. Men vi tar inte ställning till vad som enligt Migrationsverket är fel eller rätt, vi ser till den mänskliga aspekten, säger hon.
Kammarrättens beslut om utvisning gäller hela familjen, även sonen som är född i Sverige.
– De som sitter i Märsta kan skickas till Kosovo när som helst. Jag vet inte vad som händer med mig och yngste sonen. Jag ska anmäla mig till polisen två gånger i veckan. Med hjälp av vår advokat ska vi göra nya asylansökningar, säger pappan.