Matts Blomqvist visar runt i de ljusa lokalerna i den gula träbyggnad där specialskolan Spegeln huserat de senaste åren. 

– Det här är de bästa lokaler vi haft, säger han och förklarar att de elever som gått här tidigare ofta förpassats till gamla, slitna sidolokaler.

Huset användes tidigare som förskola och de senaste åren som en tillflyktsbyggnad då förskolor, av någon anledning, tillfälligt behövt stänga. 2014–2015 gjordes lokalerna om för att passa specialskolans behov: lekrum blev till samtalsrum och klassrum, köket renoverades och korridorerna fräschades upp.

På Spegeln har ungdomar med bristande skolgång och svår social och/eller psykiatrisk problematik gått. 20 elever i åldern 16–20 år har det funnits plats för. Genom dagliga rutiner, samtal och aktiviteter har man stöttat elever som tidigare knappt gått i skolan och haft problematik såsom en neuropsykiatrisk diagnos, problematiska hemförhållanden eller droger. 

På väggarna hänger elevernas skolarbeten, kollage från varje års deltagande i Vårruset. Snart ska allt vara borta. Till årsskiftet stänger Spegeln för gott. Personalen har erbjudits andra tjänster inom kommunen, eleverna slussats ut. Kvar finns ett par personal och åtta elever.

– Det här är bara en spillra av det som var, säger Matts.

I ett utav klassrummen spelar Hampus, Wilhelm och Alexander ”Hänga gubben”. 

– Ö, säger Alexander. 

Det är fel. Ännu ett streck ritas på gubben. Innan de började här kände de inte varandra. Nu är de nära vänner. 

– Kommer ni ihåg första halvåret? säger Wilhelm. 

– Jag var så himla nervös att säga något! Nu pratar jag hela tiden. 

Hampus påpekar att det är just det, det sociala, som varit det viktigaste på Spegeln.

– Här vet man att alla haft samma problem och vi har hjälpts åt att få in alla i gruppen, säger han.

– Man har alltid känt sig välkommen här, verkligen känt att de bryr sig. 

Två utav dem praktiserar nu ett par gånger i veckan och efter 1,5 år på Spegeln är de redo att gå vidare till studier antingen inom Individuella Alternativet på Hagagymnasiet eller Second Chance School. Matts känner sig trygg med de här eleverna, det som oroar honom är de som nu inte kommer erbjudas möjligheten till hjälp genom Spegeln. För hade det inte varit för Spegeln tror både Hampus, Wilhelm och Alexander att de fortfarande suttit hemma och spelat datorspel om nätterna – sovit om dagarna. Det är vad Matts tror kommer hända med många nu. 

– De andra insatser som kommer erbjudas de här eleverna är inte på någon daglig basis. Det som varit bra här är att vi haft rutiner och att vi varit flera vuxna som de kan vända sig till. Vi har blivit som en slags föräldrar som de kan lita på.

Spegeln har beskrivits som en personalintensiv – omkring 8 personal på runt 20 elever – och kostsam verksamhet. Men Matts tror inte att en nedläggning kommer leda till någon besparing i längden. 

– Jag tror bara man skjuter upp kostnaden. När de blir äldre blir de inte kapabla till något arbete, hamnar i psykisk ohälsa eller försörjningsstöd.

Eleverna med problematiken kommer finnas kvar, påpekar han. Att gå i en ”vanlig” skola beskriver han som ett mycket stort steg för många och han tror därför att fler kommer sitta hemma.

– Sen kommer väl någon larmrapport om hemmasittare och så startar man upp något projekt – i stället för att behålla en befintlig, välfungerande verksamhet.