– Vi har tittat på Nobelfesten så länge jag kan minnas. Vi har skojat lite om att man en dag skulle servera där. Drömmen har funnits med sedan vi var jättesmå, men man trodde inte den skulle gå att uppfylla, säger Sofia Regnander.
Vi träffas på Villa Fridhem, en eftermiddag då solen lyser upp lövens brandgula nyanser. Sofia är chef på hotellet i Kolmården, där även Caroline har jobbat.
Båda bor numera i Lindö med sina respektive familjer, men är uppväxta i Smedby. Genom livet har systrarna haft en nära och bra relation och nu gläds de åt att för andra gången få servera på Nobelbanketten tillsammans.
– Vi har varit bästa kompisar sedan vi var små och delar mer eller mindre allt. Att få förverkliga drömmen ihop och uppleva allt tillsammans... Det är helt magiskt, säger Sofia.
Hon är lillasyster och valde liksom storasyster hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet i Norrköping. Ett naturligt val, eftersom båda har ett genuint intresse för mat, dryck och service. Efter gymnasiet arbetade båda i restaurangvärlden, men nu har de gått åt skilda håll. Numera är Caroline Regn lärare i hem- och konsumentkunskap på Erlaskolan Östra.
– Det är mitt kall. Jag gillar att undervisa och vill gärna visa att det finns annat än fyrkantiga förpackningar med färdigmat i frysdisken, säger hon.
Det var Carolines idé att systrarna skulle skicka in en ansökan om att servera på Nobelbanketten förra året. Förfarandet är som att söka jobb med ett personligt brev och CV, men sedan följer dessutom ett prov. Det går ut på att gå bredvid en handledare och visa sin yrkesskicklighet under en bankett som liknar Nobelbanketten. Sedan görs ett urval.
Båda systrarna serverade mat i fjol och har önskat att få göra det även i år. Trots att Caroline är utbildad sommelier lockar maten mer än dryckerna.
– De som serverar vin får inte gå i trappan, som jag tycker är halva grejen. Det är en magisk upplevelse, säger Caroline.
Under Nobelfesten serveras närmare 1 500 uppklädda gäster en trerätters middag. Och bakom finns ett helt maskineri med superproffs. Omkring 200 personer arbetar med att servera gästerna i Blå hallen och ytterligare ett 40-tal finns i köket. Varje servitris har hand om tio gäster. Faten med huvudrätten är både tunga och heta och kräver en del armstyrka, intygar systrarna.
I fjol fångade kameror upp när en kvinna i serveringen råkade tappa rotselleri på en professors rygg. Det blev rubriker i kvällstidningarna efter missen. Är det inte lite kämpigt att vara så påpassad? undrar jag.
– Det är så mycket fokus på uppgiften och varenda steg är planerat. Man tänker inte tanken att man har kameror omkring sig förrän efteråt, när man får sin mobil i handen och den plingar för att vänner har sett en på tv, säger Caroline.
– Det är ett enormt säkerhetstänk och man har fullt fokus på sin yrkesroll, instämmer Sofia. Men jag försöker intala mig själv: ”Ta in allt det här nu, var i nuet". Man vill inte missa ett ögonblick.
På Nobeldagen den 10 december är det dags. Då kan ni räkna med att en stolt farmor Maj, 102 år, kommer att bänka sig framför tv:n hemma i Norrköping.
– Farmor var en av de första vi berättade för att vi skulle servera på Nobelfesten. Hon älskar kungahuset och är på många sätt en riktig krutgumma. Hon är vår förebild, säger Sofia.
