Monica Olander och Margreth Sjöö Holmek har en rik samling med exempel hämtade ur verkligheten, efter att ha varit engagerade på kvinnojouren i Norrköping i många år. De berättar om mäns våld mot kvinnor, pornografi, utsatthet, rädsla och om vikten av att få stöd för att våga förändra sitt liv. När de är ute och föreläser upplever de att fler är uppmärksamma på våld i nära relationer idag och att man söker mer information. Många möten har ruskat om dem och de berättar om föreläsningar där åhörarna inte tyckt om vad de har att säga.

– När vi föreläser på SFI (svenska för invandrare, reds anmärkning) har det hänt att män blivit sura på oss. Vi förklarar vad det är för lagar och regler som gäller i Sverige och säger att jämställda samhällen fungerar bättre, säger Margreth Sjöö Holmek.

– Då har det hänt att män har blivit arga och lämnat rummet, tillägger Monica Olander.

Vid sådana tillfällen blir de än mer övertygade om att deras arbete behövs. Många invandrarkvinnor känner inte till att de inte måste leva i ett patriarkat. Föreläsningarna ger en insikt. Möjligheten att kunna göra skillnad för förtryckta kvinnor i alla åldrar och samhällsklasser, är en stark drivkraft.

– För mig är det meningsfullt att hjälpa utsatta kvinnor. Jag har kompetens och erfarenhet som jag kan dra nytta av. Att hjälpa andra skapar mening i livet, samtidigt som det ger mig en möjlighet till utveckling. Jag upplever ett fint systerskap och en gemenskap, säger Monica Olander.

Hon berättar att hon själv har erfarenhet av att leva i en destruktiv relation.

– Jag har många att tacka för att jag är där jag är i dag. Det är livsviktigt att det finns någon som hjälper till och stöttar för att man ska våga ta steget och bryta upp. Någon som kan ge styrka och mod när man själv inte orkar. Det är därför jag aldrig kan tröttna på jobbet, man har bara ett liv och det ska man ta tillvara och göra det bästa av.

Margreth Sjöö Holmek kom in i arbetet med kvinnojouren för sex år sedan och har inte själv varit utsatt. Hon drivs av viljan att hjälpa andra människor.

– Många frågar hur vi orkar, men jag tycker att det är givande också. Man får träffa många kvinnor och får höra deras historier. Det är så viktigt. Man måste jobba för det här.

Vissa möten och historier sätter sig hårdare än andra. De berättar om kvinnan som levt i en destruktiv relation i 30 år och som till slut sökte sig till kvinnojouren. När hon väl tog till orda pratade hon oavbrutet i två och en halv timme om vad hon varit med om.

– Vi skämtade lite och det var en fin stämning och hon sa att hon inte hade skrattat så mycket på 30 år. Det blev jag berörd av, säger Margreth Sjöö Holmek.

Annars är det kvinnorna som inte orkade hela vägen, som inte orkade lämna sin relation, som etsar sig fast. Kvinnorna som kommer några gånger, men som sedan slutar att höra av sig.

– De kvinnorna tänker jag på ibland. Men vi kan ju inte jaga dem och ta kontakt med dem när de gått tillbaka till sin män. Man vet ju inte vad som händer med kvinnan om mannen får veta att kvinnojouren tagit kontakt, det kan sätta dem i en situation som är farlig för dem, säger Monica Olander.

– Man skulle vilja åka och hämta dem, men det går ju inte, säger Margreth Sjöö Holmek bekymrat.

Vi har tidigare skrivit om att kvinnojouren haft svårt att nå ut till skolor och att de skulle vilja föreläsa mer för unga personer om pornografi, sex och samlevnad. Kvinnojouren upplever att de ibland mött motstånd när de velat föreläsa för skolungdomar.

– Vi ser våldsam pornografi som ett av våra största problem i dag. Porr påverkar synen på unga tjejer, säger Monica Olander och berättar om en 13-årig pojke som av misstag ströp sin tjej till döds på första dejten.

– Han hade sett mycket på grov pornografi och trodde att tjejer går igång på strypsex.

– Både tjejer och killar pressas till en form av sex som inte har med kärlek att göra, menar Margreth Sjöö Holmek.

Arbetet på kvinnojouren sker ideellt. De lägger många timmar på att driva sina frågor, läser en hel del litteratur för att vara uppdaterade och önskar att i någon mån få till en förändring. Men de är inte ensamma. Till kvinnojouren finns ett 40-tal utbildade jourkvinnor knutna. Just nu är det många som vill engagera sig.

– Det är ett aktuellt ämne. Varje vecka är det flera som hör av sig och vill gå vår studiecirkel, vi har aldrig haft så stor efterfrågan som nu, säger Monica Olander med ett leende.