Maria var på onsdagsklubben Hugo när skottlossningen plötsligt inträffade vid 01.20-tiden på torsdagen.
– Man hörde skotten. Och hela rutan krossades av skott in mot Hugo. Det var glassplitter överallt. Folk började springa omkring, säger hon.
Hon skickade in en filmsnutt till oss, tagen ungefär tio minuter efter skjutningen. I den syns högen med glassplitter efter det som en gång var fönsterglas.
Efter skottlossningen stängde klubben, men Maria berättar att många av nattklubbens besökare inte ville gå ut.
– Det var kaos, många var oroliga och vågade inte gå ut. Vi hämtade jackan och stod kvar en stund. Fast jag förstår att restaurangen behövde stänga. Det var ju glassplitter överallt.
Maria blev vittne till upplivningsförsök av den man som då låg skottskadad en bit utanför entrén.
– Alltså det där skriket från tjejen som låg över killen innan ambulansen kom. Hon bara skrek rakt ut. Jag kan fortfarande höra det där skriket.
– Den andra killen låg längre bort där taxibilarna brukar stå. Han var skjuten i huvudet. Ingen arbetade vid honom.
Hur var stämningen tidigare på kvällen?
– Det var en vanlig kväll, men kanske lite dålig. Det var få som dansade och hade kul.
Hur känns det så här efteråt?
– Jag är fortfarande skakig och fattar inte vad som hänt. Det är svårt att varva ner. Att det ska gå så pass långt att de skjuter in mot nattklubben. Det fattar inte jag.
Maria heter egentligen något annat, men vill vara anonym.