Att gå på promenad med Emelie Schepp, som blivit vald till årets deckarförfattare tre år i rad, i spåren av åklagaren Jana Berzelius unika värld i Knäppingsborg och Industrilandskapet är, nästan, som i en mening i en av hennes böcker.
Emelie Schepp är i alla fall där.
– Jag ser konstiga saker som andra inte ser i Norrköping, när jag går här, säger hon.
Som?– Här kan det flyta upp någon i Strömmen, här kan någon bli påkörd... Jag ser och lever i miljöerna genom mina karaktärer i böckerna. Vad händer om? Vem är det som... och Varför? Huvudet kokar. Det skapas mycket i tankarna.
Är du mordisk?– Jag är fantasifull. Jag ser och dagdrömmer, där berättandet är min största drivkraft och vill underhålla människor med mina karaktärer. Deckaren, med allt som finns i den världen, lever starkt inom mig.
"Broder Jakob", Emelie Schepps femte bok om åklagaren Jana Berzelius, kom ut i slutet av mars och tog oss än närmare Jana Berzelius komplexa värld mellan sin framgångsrika karriär och sitt mörka förflutna, som hon inte skyr några medel för att dölja.
Hur mycket Jana är du?– Jag får ofta den frågan.
– Jag kan själv trivas med den ensamhet och det, ibland, fyrkantiga och inrutade liv Jana lever. Vi har det gemensamt. Jana är duktig på att slåss. Jag är också det.
Ok.– I mina drömmar. Jag lever ut just det i mina drömmar.
– När jag skapade Jana ville jag göra henne stel och kantig och inte låna något av mig själv till henne, men nu har hon varit en del av mitt liv i sex år. Jag lägger in lite mer och mer av mig själv och mina tankar i henne. Jana har blivit mjukare.
Var är Danilo Peña, Janas eviga skugga, nu?– Han är inte här. Han sitter på rättspsyk i Vadstena, men ska komma ut snart. De har ett speciellt band mellan varandra. Han minns ju allt de varit med om som barn och är ett ständigt hot mot Jana. Många undrar säkert vad som kommer hända. Kommer de ta livet av varandra eller inte?
Du får ingen följdfråga på din egen fråga.– Det skulle vara onödigt att avslöja det här nu, säger Emelie och skrattar.
"Det hade blivit tyst i samtalsrummet på Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena," är den första meningen i "Broder Jakob".
"Det kunde bara betyda att det var samma person som hade dödat dem, tänkte han och kände vasen glida ur hans grepp", är den sista meningen.
Just meningarna, den första och den sista, är det Emelie Schepp gör allra först i sitt skrivande på en ny bok innan hon fyller det med nya mord, dramatiska händelser, spännande möten och svåra känslor.
– Jag ser de scenerna i mitt inre. Det är så jag vill att det ska vara, så fyller jag upp allt mellan de två meningarna, säger Emelie.
När kom Jana till dig?– Jag har alltid läst mycket och gillat deckare och spänning, men då handlade det nästan bara om manliga agenter och hjältar. Jag saknade en kvinna. Det var 2012.
– Jag ville skapa en udda kvinna, som är så hemlig med sin dubbelkaraktär och berätta om varför hon formats till den hon är idag. Det är ju spännande att inte riktigt veta vem hon egentligen är.
Kommer vi få svaret?– Jag har bilden och historien klar för mig.
Du är klar.– Ja, men jag kan inte säga hur många böcker det blir, men jag har många fler berättelser jag vill skriva om henne.
I sommar, när Emelie Schepps karaktärer bjuder in till deckarvandring i Norrköping, sitter hon själv på sin kammare och lägger pusslet för den sjätte boken, som ska komma ut någon gång under 2020.
När läsaren går i dina spår här så skapar du nya historier där?– Jag är både stolt och glad över att få visa upp min deckarstad, men det är mycket känslor och tankar i det också. Jag blottar, med den här deckarvandringen, de platser jag hållit hemliga och fantiserat om i många år. Det är speciellt. Bara vädret blir bra.
Lite regn och rusk hör väl till din värld?– Kanske det...
Som av en händelse faller så ett iskallt vårregn över Norrköping, när vi börjar promenera i och genom Jana Berzelius liv. Det blir en liten aptitretare av vandringen, som redan är en succé innan den ens har börjat. Turen tar deltagarna och läsarna till huvudpersonernas hem och skådeplatser för många av böckernas mest dramatiska scener.
– Vi hade bara tänkt göra ett par vandringar, men de blev snabbt fullbokade så det bokades in fler datum.
Idén tog paret Henrik och Emelie Schepp med sig hem från en resa till Tyskland.
– En tysk sida hade gjort en karta över Norrköping, där man pekade ut viktiga händelser och platser i mina böcker. Det finns deckarvandringar på andra platser i Sverige så vi tog med oss det hem, kontaktade Upplev Norrköping och nu är vi här och får visa upp Janas Norrköping. När vi är ute och reser finns det en exotisk bild av Norrköping.
Deckarvandring kopplar också ihop Jana Berzelius med Norrköpings industrihistoria. Författaren Peter Kristensson har skrivit manus till vandringen, som har premiär den 28 maj.
Debutdeckaren "Märkta för livet", som kom 2013, var början på en smått osannolik resa, som tagit hennes ord och Norrköping ut i världen. 1,5 miljoner böcker senare och rättigheterna sålda till 30 länder ger en tydlig bild av den.
Det har hänt en del från garageuppfarten i Stavsjö med bilen full av böcker.– Jag minns så väl, när jag satt med en kartong med tio böcker av "Märkta för livet" i bilen. Det var de första provtrycken. Jag ville inte riktigt öppna kartongen. I dag, när man tänker tillbaka och ställer de tio böckerna då mot de 1,5 miljonerna vi sålt nu...Jag får inte ihop det, säger Emelie och ler.
– ...men vi har fortfarande kvar böcker i bilen och jobbar precis lika hårt och intensivt som tidigare. Det är vår livsstil.
Då satt hon på sin kammare i all sin tysthet och skrev.
– Bara Henrik visste om det. Jag ville kunna säga att "jag har skrivit en bok" istället för att "jag ska skriva en bok". Jag ville slippa alla frågor, säger Emelie.
Nu vet alla och väntar på nästa bok.
– Jag fyller 40 år i höst och jag har nått min dröm. Det är otroligt. Jag kan säga det, men jag vill tro och hoppas att det kommer hända så mycket mer. Jag är inte klar, säger Emelie innan vi lämnar Knäppingsborg bakom oss och utmanar regnet.
Kanske hade Emelie Schepp beskrivit det så här.
"Åklagaren Jana Berzelius stod där i fönstret och såg de två personerna, som precis passerat ut genom valvet, huka i snålblåsten och småspringa undan regnet över sin stad, men hon hade tankarna någon helt annanstans."
Bara Emelie Schepp vet var.