Den här torsdagen blir fokus mycket på skolan. Skillnader och likheter i stödet till deras barn.

– Det är okunskap och pengar som styr om inte barnen får den hjälp som de har laglig rätt till, säger Helene, mamma till sjundeklassaren Lisa.

De andra föräldrarna nickar instämmande. Heléne tycker inte att hennes dotter, som går i en friskola, har fått tillräckligt stöd hittills.

Artikelbild

| Blivit bättre. Carin, (t?v) vars dotter går i årskurs sju får nu den hjälp hon behöver, men innan var det lite si och så med det, menar hon. Cecilia lyssnar.

– Ändå står det i lagen att det ska ske skyndsamt. Men nu har vi fått löfte om att hjälp är på gång. Och hon trivs jättebra på skolan, så det kan bli bra till slut, vi ger det en chans till, säger hon

Lisa fick sin utredning gjord så sent som för ett år sedan. Och det är överlag så att det tar lång tid innan skolorna ser till att utredningarna blir gjorda, menar föräldrarna.

Då har de sedan länge varit på det klara med att deras barn har läs- och skrivsvårigheter. Åtskilliga kvällar med läxläsningar har slutat i tårar. Och under tiden har barnens självkänsla sjunkit rejält.

– Snabba utredningar är en vinst för både barn och familj, fortsätter Heléne.

Artikelbild

| Snabbare utredningar. Liselotte och Heléne anser att utredningarna oftast tar för lång tid, vilket hinner sänka barnens självkänsla.

Liselotte, som senast kom med i föräldragruppen, funderar på om den segdragna tiden kanske handlar om ekonomi.

– Kostar det väntar de väl i det längsta. Men å andra sidan ska det ens behövas någon diagnos för att få hjälp? Alla som har problem i skolan har väl rätt till stöd? säger hon.

Artikelbild

Carin, vars dotter också går i årskurs sju, i en kommunal skola, känner igen de långa väntetiderna.

– Det var jättesegt för oss, vi fick mest höra att ”det lossnar snart för henne”. Samtidigt gick ju åren. När vi väl fick svart på vitt att hon var dyslektiker kändes det skönt. Vi fick förklaringen till hennes svårigheter. Nu får hon den hjälp hon behöver. Hon har egen dator som hon kan ta med hem, säger hon.

Föräldrarna påpekar flera gånger att det krävs starka engagerade vårdnadshavare för att barnen ska få det stöd de behöver.

– Därför är den här gruppen väldigt bra, här får man veta vad man har rätt att kräva, säger Liselotte.

Så får de frågan vad de vill skicka med till ansvariga för såväl kommunala skolor som friskolor. De enas om följande:

– Mer utbildning till lärarna, hitta de här barnen i tid och gör utredningarna snabbt. Visa också ett bra bemötande i klassrummet mot dem. Och självklart, anställ fler pedagoger med särskild utbildning för att stötta dem.