Utgrävningen som pågår i hamnen är inte bara den största stadsarkeologiska undersökning som har gjorts i Norrköping, den är ytmässigt sett en av de största utgrävningar som nu pågår i Sverige. Tusentals fynd har gjorts på platsen och vi har tidigare berättat om det äldsta – ett mynt från 1570-tal.
– Men det roligaste och mest unika är helheten. Att vi får titta på så stora områden, 30 000 kvadratmeter, med byggnader, vägar och verksamheter som nästan aldrig undersöks tidigare, säger Magnus Stibeus, från Arkeologerna på Statens historiska museer.
Platsen bjuder alltså på spännande Norrköpingshistoria, här fanns en tobaksodling, ett kvinnofängelse – det så kallade Spinnhuset, ett skeppsvarv och ett bränneri där man tillverkade sprit i stora kvantiteter – femtioprocentig sådan som kryddades med kummin. Bränneribyggnaden är färdigundersökt men besökarna kunde se arkeologernas pågående arbete med att borsta och hacka fram den gamla brännerigatan som legat under hårt packad stenkol och slagg.
Magnus Sibelius började med att backa bandet till början av 1600-talet när staden byggdes ut med pampiga byggnader på norra sidan av Strömmen.
– Men platsen vi står på var då en ö, Skeppsholmen. Ni får tänka er att skeppen gick in mot staden, men om det redan då låg ett varv här vet vi inte, säger Magnus Sibelius.
Skeppsvarvet som man tror anlades i mitten av 1700-talet dominerade sedan området bland annat med den stora skeppsdockan, där man renoverade fartyg.
Ett 30-tal personer kom på fredagens lunchvisning för att ta del av arkeologernas fynd och berättelser om de skiftande verksamheterna.
– Vi märker att allmänheten tycker att det är jättespännande att följa oss. Så vi kommer nog att ha någon allmän visning till innan vintern kommer. Även från kommunens sida finns ett intresse att göra något bra av arkeologin. Det är en unik möjlighet att skriva den här delen av Norrköpings historia, säger Magnus Stibelius.
En av dem som kom till visningen var Norrköpings tidigare stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz.
– Det är väldigt intressant att man gräver ut och få ut ny information från 1600- och 1700-talen. Det har förändrats en del sedan jag var arkeolog och det mesta handlade om forntid till medeltid. Jag tycker att det är helt fantastiskt att se brännerigatan här och kunna jämföra med kartorna, säger hon.