Den europeriska afasidagen uppmärksammas den 10 oktober varje år. I Sverige vill Afasiförbundet lyfta frågan om att fler logopeder behövs för att klara vård och rehabilitering av människor som drabbats av språkliga svårigheter efter till exempel en stroke.
Eira Hansson fick en kraftig stroke för fem år sedan. Hon har fortfarande svårigheter med talet och använder olika hjälpmedel för att kommunicera med andra människor.
Hennes dotter Sandra Hansson har alltsedan Eira drabbades av afasi engagerat sig i Afasiföreningen i Norrköping.
På onsdagen fanns deras medlemmar på plats på flera platser i Norrköping för att berätta om hur det är att leva med afasi.
– Det är flera som kommit fram och berättat om sin stroke eller anhöriga som fått det, berättar Sandra Hansson där hon och Eira Hansson står i Vrinnevisjukhusets entré.
På bordet framför dem finns broschyrer om afasi.
– Ett av problemen för dem som drabbats är att det är så långa väntetider till logopeder och möjlighet till träning, säger hon.
Afasiföreningen har därför tillsammans med Vuxenskolan startat studiecirklar som leds av logopeder under utbildning.
– Det ger språklig stimulans men vi skulle också behöva kurser där man lär sig teckna för att stödja talet.
Eira Hanssons skada kan läka med tiden så att hon får mer av talet tillbaka. Ingen vet. Men Eira hoppas.
På Vrinnevisjukhuset kommer en kvinna fram och berättar att hon gärna vill veta mer, hennes pappa ska snart få lämna sjukhuset och familjen har många frågor.
Sandra Hansson berättar om att de som drabbats av stroke drabbas av stor trötthet och att det kan vara svårt med många intryck och ljud.
– Men det finns mycket hjälp att få, taltjänst och hemtjänst till exempel, om man behöver den hjälpen. Och så är fysisk träning bra för det mentala för många drabbas av depression efter en stroke.
En annan kvinna kommer fram till Eira och Sandra Hansson för att berätta om hur hon fick en allvarlig blödning i hjärnan som ung. Mor och dotter lyssnar intensivt och det slutar med att kvinnan lovar att komma till Afasiföreningen för att berätta om hur hon levt med sin skada.
Goda förebilder är mycket värt för föreningens medlemmar. Inte minst för dem som drabbas av stroke som mycket unga.