Här hittades mannen, som senare avled, död.
Som vi berättade om nyligen har Norrköpings tingsrätt häktat ett vittne i målet kring mordet i augusti. Mannen är inte misstänkt för brott, men kunde ändå frihetsberövas – då tingsrätten ansåg att han vägrade att besvara åklagarens frågor under en förhandling.
En anhörig till mannen berättade i vår tidigare artikel att mannen sannolikt hade förträngt det han hade sett.
– Han har fortfarande inget minne av det här och har man gått igenom något traumatiskt så är det inte så konstigt, sade den anhöriga.
Efter sju dagar i häktet har mannen nu släppts på fri fot igen.
– Jag mår ju superbra nu, för att jag är hemma, men ändå jävligt dåligt, för att jag har svårt att sova och psyket är inte så bra, säger han till NT och berättar att han fortfarande plågas av upplevelsen på Nygatan.
– Jag vaknar ju varje natt, varje timme, med mardrömmar. Och man förstår inte förrän man sitter i ett häkte hur det funkar. Det blir ju att man sitter och kollar in i en vägg. Att sitta i fängelse är nog lite lättare, för där finns det lite mer möjligheter och du kan ringa och så.
"Jag har suttit och kollat in i en vägg och då blir det så att det kommer fram en massa tankar", säger mannen om tiden i häkte. Bilden är från ett annat sammanhang.
Åklagarens och tingsrättens förhoppning var att häktningen skulle få mannen att börja prata. Och han medger att dagarna som inlåst fick honom att minnas lite mer.
– Jag har ju haft massor av mardrömmar och fått se allt det som jag inte ville minnas. Det har jag legat och gråtit en massa över. Jag har suttit och kollat in i en vägg och då blir det så att det kommer fram en massa tankar.
När mordutredarna sedan besökte honom bad han om en ny förhandling i rätten.
– Jag sa att jag ville köra "rättegången" en gång till och köra 100 procent och ge allt jag kan där.
Men du kunde berätta nog mycket då, så att de valde att släppa dig?
– Alltså, det var inte så mycket mer. De ville mest veta om jag hade sett mördarna – och det hade jag ju inte. De tror säkert att jag har det, men den informationen har inte jag kunnat ge till dem. För att jag har inte sett det, jag har bara sett kroppen.
Även minnena av den mördade mannen är dimmiga, berättar han.
– De frågade "hur såg han ut då?" och "hur såg ansiktet ut?". Men jag sade att "det ser inte jag i mitt huvud, jag får inte fram det. Jag vet bara att det är en död person".
Under tiden i häktet i Norrköping, på bilden, och i Jönköping reagerade även personalen på mannens situation. "Alla sa ju att de inte fattade vad jag gjorde där", säger han.
Under veckan som frihetsberövad hann mannen sitta två dagar på häktet i Norrköping, innan han fick flytta till Jönköping på grund av platsbrist. Han säger att även häktespersonalen var förvånade när de fick höra om hans ovanliga situation.
– Jag är ju inte dömd för nånting eller ens häktad för nåt brott. Så alla sa ju att de inte fattade vad jag gjorde där.
Mannen är trots allt samlad efter det han har gått igenom, men är ändå kritisk till att han låstes in.
– Jag tycker att det var lite tufft att de satte mig i häktet, när jag ändå sa att jag inte ville minnas det jag såg. Det känns som att de satte mig där för att jag skulle straffas, att jag skulle ligga där och svettas och minnas det jag inte ville minnas.
Åklagaren i målet, Michelle Stein, var på fredagen upptagen och hade inte tid att svara på våra frågor.
Så här kan en häktescell för två personer se ut, här från det nybyggda häktet i Kristianstad. Norrköpingsbon fick under tiden i Jönköping dela cell med en annan man.
Den ostraffade mannen berättar att han på häktet i Jönköping också fick en cellkamrat och hann bli orolig för att dela de få kvadratmeterna med en brottsling.
– Jag tänkte att "vad kan det här vara för nån tuffing", men det löste sig ganska bra och vi kom överens. Men det blir ju mycket tankar. Jag är ju inte världens tuffaste person heller, utan lite mer av en mes.
Som vi tidigare har berättat fick mannen inte ringa till sina anhöriga, trots att han inte hade fått några restriktioner av tingsrätten. Han berättar nu att det var Kriminalvårdens telefontillstånd som dröjde.
– De sa att jag måste fylla i ett papper och sen tar det 2–3 veckor innan jag får godkänt, säger han.
Kriminalvården uppger för NT att telefontillstånd enligt regelverket får dröja högst tio arbetsdagar, alltså två veckor, men att det också finns undantagsfall där det kan ta upp till tre veckor.
Däremot fick mannen i början av perioden meddela sina anhöriga och sin chef var han befann sig.
Nu är han alltså hemma igen och ska på måndag gå tillbaka till sitt jobb. Men polisen har berättat att det kommer att bli fler förhör – och har även behållit hans mobiltelefon.
– Jag frågade när jag får tillbaka den och de sa att "det ska vi jobba med så snabbt som möjligt". Men jag vet inte vad de vill göra med den. Det skulle ju vara bra att ha den, så att man kan betala hyran och så...