Anneli Gehlin och Lars Bäcklund bland syréner och parkslide på gräsytan mellan Egnahemsgatan och Vrinnevigatan. De får klent gehör från kommunen när det gäller att bekämpa den invasiva arten parkslide.
Lars Bäcklund har under snart tio års tid diskuterat problemet med Norrköpings kommun. I nuläget är det tre tomter på en sträcka av 40-50 meter som berörs på den gröna allmänningen mot Vrinnevigatan i Hageby. Parkslide växer här tillsammans med syrénbuskar.
– Tidigare har det klippts ett par gånger genom kommunens försorg, men det görs inte längre. Tyvärr är parkslidet besvärlig att bekämpa. Arten behöver klippas minst tre gånger per år för att hållas i schack. Avfallet som klipps ned in till häckar och plank ska fraktas bort och brännas som riskavfall för att undvika spridning. Vi pratar om ett evigt nötande för att få effekt och det är kommunens mark och ansvar.
Parkslide introducerades i Sverige som en trädgårdsväxt och har sedan spridit och etablerat sig framförallt i anslutning till trädgårdar och parker. Det är en storväxt (50-250 cm) flerårig ört med ett bambuliknande sätt att växa. Parkslide har ett mycket kraftigt rotsystem. Jordstammarna (rhizomen) i rotsystemet är massiva, ofta fem–sex meter långa och kan växa upp till en meter på en växtsäsong. Den är seglivad och med en förmåga att snabbt ta över stora områden och därmed tränga ut andra arter, uppger Naturvårdsverket.
Parkslide kännetecknas bland annat av breda äggrunda läderartade blad.
– Jag vill absolut inte ha in rötterna i källaren via fjärrvärmerören. Spridningen är oroväckande. Kommunen borde ta det här på större allvar. Vi kämpar och kämpar men känner inte riktigt att dialogen med kommunen tar ärendet framåt, berättar grannen Anneli Gehlin.
Hon och många andra i liknande situation oroas för det som skett bland husägare i Storbritannien som Naturvårdsverket också beskriver. Rötterna kan tränga in genom håligheter eller utnyttja redan befintliga sprickor eller skarvar och förvärra dessa på fastigheten. Parkslide gör inte hål i solida material – som till exempel en väl gjuten betongplatta eller plaströr – men den kan spränga igenom asfalt.
– Vi är ju så klart oroliga för att få in parkslidet på tomterna. Det synliga är väl bara att rycka bort. Värre är det med det som sker i jorden. Nästa fråga att ställa sig är hur försäkringsbolaget reagerar. Får vi hjälp om olyckan är framme?
Lars Bäcklund berättar att parkslide måste klippas ned minst tre gånger per år för att hållas i schack. Avfallet ska brännas.
Kommunen har ingen formell skyldighet att bekämpa parkslidet. Uppdraget bygger helt på frivilliga åtaganden från samtliga markägare. Sverige har möjlighet att förbjuda parkslide enligt EU–lagstiftningen via en nationell förteckning som reglerar arten.