På Ektorps fritidsgård har personalen märkt att barnen är oroliga.
Det pumpas ut nyheter från tidig morgon till sena kvällen i medier om den ryska invasionen mot Ukraina. Live, direktsänt med kommentarer och analyser. Ute på ett ocensurerat nät och sociala medier ligger bilderna något knapptryck iväg. Både information och desinformation.
Oavsett ålder.
Sportlovsveckan tog en annorlunda vändning för personalen på fritidsgårdarna.
– När det gäller årskurs 4–6, det vill säga 10–12 åringar, märkte vi igår att de var oroliga. Då var det precis nytt och det var överallt i medier. Det hade en del frågor och funderingar, och vill gärna titta på nyheterna. Likadant var det i morse. Någon ville att vi skulle sätta på nyheterna, berättar Britt-Marie Hallberg.
Hon berättar att personalen lyssnat, mött frågorna som de brukar göra när det uppstår större händelser som får stor uppmärksamhet.
– Farhågor om ett krig är nog det absolut värsta för ett barn. Personal på fritidsgårdar överlag är ganska vana att möta händelser och personer som gjort att man hittat ett sätt att prata. Det ligger lite i olika metodiker som vi har lärt oss. Men när man pratar om att det blir världskrig blir det en annan tyngd. Det är viktigt att prata om det som är tryggt och nära. Det är också viktigt att prata om det här hemma, vi har en begränsad tid med barnen, säger Britt-Marie Hallberg.
Britt-Marie "Bim" Hallberg, föreståndare för Ektorps fritidsgård.
Föreståndaren på Ektorps fritidsgård har själv mor- och farföräldrar som fick erfarenheter om finska vinterkriget. Hon berättar om en vuxenvärld som undvek att prata om trauman.
– Min morfar var med i finska vinterkriget och fortsättningskriget. De pratades aldrig om det. Det var inget man gjorde. Under 1990-talet var jag på Borgsmo på fritidsgården. Vid några tillfällen har jag hört att krigsbarn sagt "de pratar inte med oss hemma". Tänket finns, och kan bli ett svek när man som vuxen inte tror att barnen kan förstå. Där måste vi prata om saker, för vi möter många med krigstrauman bakom sig.
Statsminister Magdalena Anderssons tevetal till barnen var lugnande.
– Ett tal som var riktat direkt mot barnen. Jag upplevde att några av barnen tittade på det, de lyssnade. Men de pratade inget om det efteråt. Jag aldrig upplevt att en statsminister gjort det tidigare, men jag kan nog tycka att det var väldigt bra att agera så, säger Britt-Marie Hallberg.