Det var en natt i början av februari som flera personer deltog i ett inbrott på anläggningen, som är klassad som ett skyddsobjekt. De klippte hål i ett staket och tog sig in på området, där de orsakade omfattande skador på bland annat transformatorer och stal metall och verktyg till stora värden.
Två månader senare greps tre misstänkta, efter att man bland annat säkrat dna-spår och kunnat se att deras mobiltelefoner befunnit sig på platsen.
Trion misstänktes för grovt sabotage, men som NT kunde berätta redan i våras hade några av de misstänkta en historik av skrotstölder. Åklagaren uppgav att man utredde även teorin att det hela handlade om en stöld som hade gått snett, men landade sedan i att åtala för grovt sabotage, som kan ge upp till livstids fängelse.
När Norrköpings tingsrätt nu har meddelat sin dom landar de i slutsatsen att brottet inte kan rubriceras som grovt sabotage – vilket hade krävt att agerandet medvetet hade utgjort en "fara för rikets säkerhet, för flera människoliv eller för egendom av särskild betydenhet".
I stället döms två av de åtalade för grov skadegörelse och den tredje för medhjälp till samma brott.
"Annat har inte visats än att (det) primära syftet var att stjäla koppar och mässing för att sälja", skriver man i domen.
En av de dömda har erkänt att han deltog, medan en annan säger att hon inte minns och en tredje att han satt i en bil utanför området och sov.
Men tingsrätten konstaterar att två av personerna har identifierats via kamerabilder och några dagar senare sålt metall till en lokal skrothandlare. Dessutom har polisen hittat stöldgods i en av deras bostäder.
Därför döms trion nu till fängelsestraff på mellan 2,5 och 3,5 år. Två av dem fälls även för obehörigt tillträde till skyddsobjekt och stöld.
Enligt företrädare för Vattenfall, som äger anläggningen, kommer skadorna att kosta över en miljon kronor att laga och åtminstone en transformator har även fått skrotas. Dessutom har utrustningen nu flyttats av säkerhetsskäl, då platsen nu anses "röjd".
Transformatorerna som fanns i Kimstad var inte driftsatta, utan en del av den så kallade driftreserven och tänkta att snabbt kunna flyttas till andra platser för att säkra elförsörjningen om problem uppstod.