Regndroppar faller över personerna som samlas utanför synagogan i Norrköping. Många huttrar i blåsten. I en grupp från Svenska kyrkan möter vi Marika Markovits, biskop i Linköpings stift.
– Vi får aldrig glömma det som hände. Det är otroligt viktigt att vi påminner oss om det nu när den generation som själva kan berätta hur det var inte längre finns med i så hög utsträckning bland oss, säger hon.
Flera politiker syns i folkvimlet och även medlemmar i politiska ungdomsförbund, som exempelvis Ava Sandström (S), ordförande i SSU Norrköping.
– Jag tycker det är så extremt viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter. Med tanke på allt som händer i världen idag är det extra viktigt att vi är här, visar vårt stöd och visar att vi inte kan skrämmas, säger hon.
Vädret är inte det bästa. Tror du att det kommer mycket folk ändå?
– Jag hoppas att folk ser hur viktigt det här faktiskt är och tar sig hit ändå, även om det regnar.
Och inte långt innan fackeltåget ska avgå fylls det på med folk på den lilla gårdsplanen framför synagogan. Heléne Ek har kommit dit med sonen David Ek Nyberg. Hon berättar att det är första gången som de kommer att delta i fackeltåget på Förintelsens minnesdag och att det "känns extra viktigt" eftersom det i år var 80 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades.
– Jag har min son som är 13 år och det är en del i hans ålder som kanske inte tar det här på allvar. Ju längre tiden går desto färre kommer nog ta det på allvar. Den här generationen kommer inte att uppleva överlevare på samma sätt som tidigare generationer, säger Heléne Ek.
David flikar in att han tror att många jämnåriga förstår allvaret med förintelsen om de tänker efter.
– Men i vardagen tar de inte det lika mycket på allvar som de borde göra.
– Det är mycket skämt också tror jag, tillägger mamman.
Regnet avtar när fackeltåget börjar gå. Det ringlar sig upp till den judiska begravningsplatsen på Norra kyrkogården där tal hålls av tillförordnade landshövdingen Ann Holmlid och Anna Sotkasiira Wik (M), ordförande i kommunfullmäktige i Norrköping.
Åhörarna står bland gravarna och lyssnar. När Röda armén gick in i Auschwitz-Birkenau hittade soldaterna cirka 7 000 personer som nazisterna ansåg för sjuka. Resten hade de tvingat iväg på en dödsmarsch mot Tyskland. Många sköts vid vägkanten.