Varuhusen gjorde det snabbt och smidigt att handla

Men influenser från USA växte det under 1900-talets första hälft upp varuhus runt om i landet. En ökad handel skulle mötas med att det skulle gå snabbt. Först ut i Norrköping var Tempo på Hospitalsgatan.

Foto:

Norrköping2008-09-27 00:15
Bakom Tempo stod företaget Åhlén & Holm och varuhuset som öppnade på Hospitalsgatan 1934 var kedjans fjärde i landet. Men enligt NT:s arkiv handlade det kanske mer om basar än det vi förknippar med varuhus av i dag.När Tempo på Hospitalsgatan öppnade låg pristaket på varorna på tre kronor. Dyrare var ingen vara.Men det gick att lösa. En del av en vara kunde kosta tre kronor, men för att densamma skulle bli komplett, fick kunden lägga till ytterligare ett par kronor. Men Tempo var populärt och redan i slutet av 1930-talet utökades lokalytan genom att företaget köpte in grannhuset. Populärt var även Tempos bar, där gästerna satt uppflugna på höga stolar och där tilltugget kostade 25 öre.Jätteaffär
Stadens första varuhus fick snart sina efterföljare. År 1937 inköpte kooperationen i Norrköping den gamla prästgård och tomt som hade tillhört S:t Johannes, i hörnet av Drottninggatan-Repslagaregatan, för drygt 1,1 miljoner kronor. En jätteaffär på sin tid. Konsums varuhus stod sedan färdigt i sin första etapp under 1939.Nästa förändring kom på 50-talet när företaget AB Turitz & Co i Göteborg valde att satsa på Norrköping. Där Hjortens Materialhandel tidigare hade legat, i hörnet av Hantverkaregatan-Drottninggatan, öppnades 1958 varuhuset Epa. När portarna slogs upp för allmänheten hade kunderna 325 meter disk att tillgå."Intresset för det nya varuhuset var uppenbart i morse. Man var nyfiken på hur det skulle te sig ut", skrev Norrköpings Tidningar, den 27 november 1958.Växte till landets största Epa
Året därpå öppnades ett kafé och en barservering en trappa upp, tillsammans med en avdelning för damkonfektion. Men det första Epa-varuhuset blev med tiden för litet, vilket innebar att det hörn i samma kvarter som hade inrymt välkända Rundströms senare försvann.I november 1963 sattes spaden i jorden, med Lundbergs som byggherre. Ett år senare stod det största Epa-varuhuset i landet färdigt. Vilket
i sig ledde till en domino-effekt.Konsum-varuhuset byggdes ut och gavs efterhand namnet Domus. I början av 1960-talet krävde det nya Domusvaruhuset en rejäl utökning. Till slut slukade varuhuskomplexet hela kvarteret S:t Johannes.Satte fart
Några år efter Epa:s invigning satte utvecklingen fart på andra sidan S:t Persgatan. Vilket i sin tur innebar att företaget Algot Holmbergs försvann. Och även på den här sidan av gatan revs den gamla bebyggelsen.Här omfattade Lundbergs planer ett nytt varuhus och ett stort kontorshus. Samtidigt inleddes saneringen av närliggande kvarteret Aspen till en stor parkering för de nya varuhusen.Den 12 augusti 1968 sattes spaden i jorden och året efter stod det nya Spiralen, landets största köpmannavaruhus, färdigt att invigas. Snett över Drottninggatan uppfördes senare Spiranhuset, med Systembolaget, bankkontor och en mängd butiker.Förskjutningen och koncentrationen av stadens affärscentrum var nu nästan komplett. Men ett stort kvarter fattades; Linden. Här skulle byggjätten Siab på 70-talet sanera bort hela kvarteret för att bygga länets största varuhus.Döden för små butiker
Stadsbilden var nu helt förändrad och de stora varuhusen innebar samtidigt döden för mängder av de små butikerna i innerstan. Ett flertal kämpade sig kvar, men många fick till slut ge upp.Under loppet av cirka tio år uppfördes det stora varhuskomplex i innerstan, vilket innebar att stadens affärscentrum på 70-talet försköts söderut längs Drottninggatan. Kontrasten mot tidigare var enorm. På ett par decennier hade innerstadens handel och kommers gått från småskalighet till stora varuhus.Den ökade handeln möttes med att det skulle gå snabbt och smidigt.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!