På torsdagen mötte han elever från Ebersteinska gymnasiet i Matteuskyrkan i Norrköping. Resurspedagogen Niklas Tiborsson berättar att tillfället inte är valt av en slump.
– Många av eleverna ska ta studenten snart. När skolan är slut, lovet över och vardagen kommer kan många få betala för det som de har skjutit framför sig. Det kan kännas som deras första motgång, säger han.
Niklas Tiborsson har varit med om att ta fram en temadag om psykisk ohälsa, där målet är att ge ungdomar kunskap och redskap om var de kan vända sig med ångest och oro.
Föreläsaren den här dagen är Klas Bergling. Hans son hette Tim, men blev i början på 2010-talet världsberömd under artistnamnet Avicii. Trots att föräldrarna själva levt med kändisskap – och Tim haft både artister, skådespelare och företagsledare i familjen – så insåg de först inte hur stort allt blev för sonen.
Pressen på honom att leverera ny musik, turnera och ständigt vara tillgänglig blev tuff. Samtidigt hade han många existentiella tankar i huvudet och han mådde allt mer psykiskt dåligt. I april 2018 tog Tim sitt liv, bara 28 år gammal.
– När man jobbar som Tim gjorde så är det inga små krafter som vill dra i dig, säger Klas Berling.
– Men han älskade att göra musik. Hur han än mådde så producerade han musik hela tiden, det var verkligen märkligt.
Efter sonens död skapade familjen stiftelsen Tim Bergling Foundation, för att lyfta stigmat som finns kring psykisk ohälsa. Detta gör man tillsammans med professionella organisationer som Bris, Mind, Suicide Zero och Rädda Barnen, men man använder också Aviciis lyskraft för att få uppmärksamhet för frågorna.
– Vi har Tim i ryggen som kan öppna dörren för oss, så att vi får komma ut och snacka, säger Klas Bergling.
Han är konkret, avskalad och osentimental när han berättar om Tim för eleverna från Ebersteinska. Klas Bergling menar att om de nationella insatserna mot självmord hade varit tillräckligt kraftfulla så borde siffrorna ha gått ned. Men det har de inte gjort.
– För trafiken har man länge haft en nollvision och jobbat oerhört effektivt. Men när det gäller självmord, ångest och oro är inte statistiken så jättebra. Det gör att forskningen ligger efter i de här frågorna. Det måste bli bättre, säger Klas Bergling.