För någon vecka sedan uppmanade en reporter i radion sina lyssnare att hälsa på en främmande person i hissen eller ta kontakt med någon som man normalt aldrig hälsar på. Vi uppmanades att vara lite osvenska.Bra idé tänkte jag. Jag kan vara pratglad men jag kan också vara väldigt tyst. I vissa situationer kan jag inte komma på ett ord att säga. Som i hissen eller i ett väntrum.Samma dag gick jag på föräldramöte och min vana trogen tänkte jag gå och sätta mig vid ett ledigt bord. Istället slog jag mig ner bredvid en mamma som jag normalt bara hälsar på. Jag berättade om uppmaningen från reportern.Hon svarade: Vilken jättebra idé. Då får man en ny vän varje dag. Vi började att prata i väntan på att alla andra föräldrar skulle infinna sig. Vi hade hur mycket som helst att prata om. Min dotter går i en integrerad 4-6-klass och det börjar nya barn i klassen varje hösttermin. Jag har svårt att känna igen de yngre barnen och deras föräldrar.Efter en stund kom ytterligare en mamma till bordet. Henne hade jag aldrig träffat men vi började att prata och vi hade ett trevligt samtal.På väg hem från mötet var jag glad. Tänk så lätt det är att få nya vänner.
