LÄS MER: Kommunen: "Vi gör verkligen allt vi kan."
Hemma i familjen Jonssons trerummare i Hageby står flyttkartongerna staplade längs vardagsrummets väggar. Om ett par dagar flyttar familjen till en större lägenhet i Oxelbergen.
– Jag kommer få ett eget rum, säger familjens äldsta barn Alicia med ett nöjt leende.
Men allt är inte frid och fröjd. I Norrköpings kommun råder brist på skol- och förskoleplatser, något familjen nu drabbas av.
I dagsläget går Alicia på Söderporten och mellanbarnet Olivia har en förskoleplats i Smedby. Minstingen Leo är just nu hemma med pappa Mikael om dagarna, men i februari ska även han skolas in.
När familjen för ungefär fyra månader sedan fick reda på att de kunde flytta, började Linda ringa runt till skolor och förskolor i Oxelbergen och fyllde även i kommunens blanketter om överflyttning. Att få en plats i det nya området visade sig dock svårare än väntat. Både Oxelbergsskolan och de tre förskolorna i området hade fullt.
– Vi kommer att bo två minuter från Oxelbergsskolan och omringade av tre förskolor, men vad hjälper det, säger Linda Jonsson.
– Jag vet att det är ont om förskoleplatser i Norrköping, men konsekvensen för oss familjer är att vardagen inte går att få ihop.
Efter många samtal och ett sammanbrott i telefonen fick familjen i dagarna besked om att äldsta dottern kan få börja i Ljuraskolan nästa termin, vilket åtminstone är ett steg närmre för familjen. Men fortfarande är det på andra sidan Östra Promenaden, vilket innebär att de inte vågar låta henne gå själv till skolan.
Olivia får tills vidare gå kvar på förskolan i Smedby. Men även där är det fullt, så minstingen Leo hamnar med stor sannolikhet på en tredje plats.
Till våren börjar Mikael jobbpendla till Nyköping och båda har de arbeten som gör att de börjar tidigt om mornarna. Så hur de ska få vardagen att gå ihop efter föräldraledigheten vet de inte. Förskolorna öppnar inte så tidigt som de skulle behöva och de kan omöjligt vara på alla platser samtidigt.
– Och man slänger ju inte bara in ett barn. Man följer med in, pratar med personalen och ser till att de är trygga först.
Alla samtal till skolor, förskolor och kommunen och all ovisshet är frustrerande för familjen.
– Nästan ingen ringer tillbaka och det enda svar vi får är att det är fullt överallt. Ovissheten hänger ständigt över oss. Det är skitjobbigt.