Familjen Fleming - Malin och Martin tillsammans med sonen Ted - gräddar pannkakor på stormkök. Vardagslyx i Getåravinen.
Ett lättillgängligt, trivsamt och barnvänligt utflyktsmål nära Norrköping? Får man komma med ett förslag så här i sommartider? Getåravinen mitt i det dramatiska, geografiska mötet mellan Kolmårdens branter och Bråvikens vatten.
Väl värt en halvdag med fikakorgen packad.
Men först lite bakgrund.
Redan för drygt 40 år sedan gjorde undertecknad ett motsvarande reportage om att flanera i naturreservatet Getåravinen. Då hette artikelserien "Smultronställen i Östergötland" och bjöd på allehanda små nedslag i länets idyller. Det här var innan sommarbilagans tid. Möjligen en föregångare. Uppdraget från redaktionsledningen lät i alla händelser mycket enkelt:
"Skriv någonting trevligt om Getåravinen".
"Getåravinen är en trolsk bäck med en porlande bäck". Så träffande beskriver Norrköpings kommun utflyktsmålet.
Redan då hade mycket skrivits om slingan i ravinen med Onkel Adams källa som ett givet stopp längs vägen. En ny vinkel krävdes. Geten Magnus, från en gård i närheten, fick spela huvudrollen när "get" och "å" skulle illustreras med en get placerad i ån för bildens skull. Det lät betydligt lättare än det var eftersom geten Magnus absolut inte ville ner i åns porlande vatten samtidigt som botten var täckt av förrädiskt hala stenar.
Den ständigt närvarande och högväxta ormbunken bidrar till känslan av 50 nyanser av grönt.
Ett visst mått av beslutsamhet krävdes där undertecknad tog Magnus i famnen samtidigt som fotografen barfota tog plats i ån. Planen var att ställa ned Magnus på en sten och sedan blixtsnabbt försvinna ur bild så att fotografen kunde fokusera på det egentliga motivet. Lät enkelt. Var svårt.
I det dramatiska ögonblicket när geten placerades i ån hände två saker samtidigt. Fotografen halkade på de förrädiskt hala stenarna och försvann under vattenytan med kamerorna på axeln. Och Magnus sprang till skogs. Fotografen räddades ur djupet innan jakten på Magnus vidtog. Den arma geten spårades snart till en närliggande slänt och fångades in i ett fast grepp. Uppdraget blåstes av och utan bilder men med en bra berättelse retirerade det utsända teamet till redaktionen. En skakad Magnus återlämnades på gården där han lånats.
Onkel Adams källa är uppkallad efter författaren Carl Anton Wetterstrand som bodde i Getå på 1800-talet.
Nu är det således dags för ett nytt besök i Getåravinen. Utan get men med kaffe och mackor i packningen.
Man parkerar, exempelvis, i höjd med det gamla turisthotellet där ravinfårans vatten rinner ut i Bråviken. Sedan följer man den vindlande stigen som i sin tur följer ravinens naturliga dragning genom den sällsynt lummiga bäckdalen. Den högvuxna ormbunken strutbräken är ständigt närvarande och bidrar till den intensiva känslan av 50 nyanser av grönt.
Den tre kilometer långa stigen leder längre och längre in i ravinen för att mot slutet övergå i en smal, upptrampad passage. Till slut försvinner den helt och det är bara att ta sig upp för den ostliga branten. Ljudet från E4:an har undan för undan stigit och plötsligt skymtar långtradarna på håll på sin väg uppför backen mot Kolmårdens högsta punkt. Förtrollningen är bruten.
Det var just här dramat med geten och den uteblivna bilden utspelades för drygt 40 år sedan.
Dags att vända tillbaka och hitta en plats för den efterlängtade fikastunden.
Fler har kommit på samma tanke och vid en av rastplatserna sitter Malin och Martin Fleming med sonen Ted på en stock och steker pannkakor på stormkök. Alla vet att hemlagat smakar bäst ute i naturen.
– Vi behövde lite avkoppling. Därför gör vi den här utflykten. Vi tycker om att vistas i skogen och skulle egentligen vilja göra det ännu oftare, säger Malin.
– Just här har vi aldrig varit förut. Vi upptäckte snabbt att det är väldigt fint. Lite annorlunda med branterna runt omkring. Vi har mest provat skogarna runt Glottern tidigare. Det är också jättefint. Men här är det speciellt häftiga marker, fyller Martin i.
Pannkakorna är färdiggräddade. Och snart uppätna. Dags att dra sig tillbaka till civilisationen för familjen på utflykt.
Trafiken på E4:an är plötsligt närvarande. Förtrollningen är bruten.
Vi gör detsamma och konstaterar under tiden att Getåravinens naturreservat förvaltas av Norrköpings kommun. Syftet med naturreservatet är att bevara den unika ravinen med det strömmande vattendraget – ån alltså – i centrum. I sin beskrivning över området konstaterar kommunen bland annat att "Getåravinen är en trolsk ravin med en porlande bäck" och att "bäcken kantas av en pelarsal av gran som reser sig ur ett tjockt mosstäcke".
Svårt att ha några invändningar mot de formuleringarna.
På vägen tillbaka är det läge att hålla utkik efter platsen för getdramat för drygt 40 år sedan. Jodå, de hala stenarna ligger kvar på botten. Och intill ligger ännu stenen där geten skulle posera. Av Magnus själv finns det dock inte några spår. Undrar vad han gör nuförtiden?