– Jag var nere i Malmö 2015 när IFK Norrköping spelade den avgörande matchen om det allsvenska guldet. När Rosenberg i Malmö FF blev utvisad släppte klumpen i magen och det kändes som om IFK skulle vinna. Det finns inte ord som kan beskriva känslan när de vann, jag skrek så att tappade rösten under matchen, säger Abdelrawat ”Raffi” El Gadaini.
Han flyttade från Stockholm till Norrköping 2003 och de kompisar han lärde känna gick på IFK Norrköpings matcher, så Raffi hängde med.
– Jag blev kompis med IFK-målisen Nurre (Nuredin Bakievski) och han brukade fixa biljetter. På den tiden tittade vi till och med på träningarna ibland.
Att Raffi hamnade i just Norrköping beror på att tjejen han var ihop med väntade barn och hon ville flytta till sin hemstad. De har nu barnen Yasmine och Salem varannan vecka efter separationen för fyra år sen.
Raffi föddes och växte upp i Benghasi, Libyens näst största stad, med sina föräldrar och fem syskon. Familjen bodde centralt i en stor lägenhet på fjärde våningen med flera balkonger. Hans pappas jobbade med rekrytering av utländsk arbetskraft på ett oljebolag och hans mamma var rektor för en skola.
– När jag var liten och lekte med kompisar brukade vi cykla eller spela kula, fast oftast spelade vi fotboll. Jag tränade också i ett lag tre gånger i veckan.
När Raffi och kompisarna blev äldre var det fotboll på Benghazis stränder som gällde. Nästan varje kväll när sanden svalnat lite spelade tonåringarna barfotamatcher ett par timmar.
– Sen tog vi ett dopp i havet och efter en dusch satt vi på något av strandcaféerna och drack juice eller kaffe och tittade på fotboll på TV.
Han var bara var bara femton år när han reste till Malta själv för första gången. Företaget där Raffis pappa jobbade hade kontor där.
– Det var spännande att komma till ett annat land. Friheten och utelivet lockade förstås. Sen hade Muammar Gaddafi tagit bort engelskan i skolan i Libyen och jag ville lära mig språket för att kunna studera.
Föräldrarnas goda ekonomi gjorde det möjligt för honom att resa mycket och han har besökt många länder i alla världsdelar utom Sydamerika och Australien.
– Det är intressant att se hur folk lever, vad de äter och att få en egen bild hur det ser ut. Miami till exempel är inte likadant som det ser ut på TV, det finns många fattiga där. Man får perspektiv på hur bra vi har det här i Sverige när man sett många platser.
Raffi tycker att Sverige har det bästa systemet i världen, med sjukvård, äldrevård och skola.
– Jag tar alltid Sverige i försvar när folk klagar på landet. Utom när någon klagar på vädret, då kanske jag håller med ibland, säger han och ler.
Förutom Sverige har Malta en speciell plats i Raffis hjärta och det var på grund av en resa dit som han hamnade i Sverige.
– Jag träffade en svensk tjej där och jag åkte hit för att hälsa på henne.
Nu har han bott i Sverige i snart tjugo år.
Det är framförallt två saker Raffi önskar i framtiden. Han hoppas på att det ska bli fred i Libyen och att IS ska försvinna från Benghasi och resten av världen.
– Sen vill jag att barnen ska gå ut skolan med bra betyg och hitta sina vägar i livet. Hoppas Salem blir proffs i IFK, säger han och skrattar.
Fyrtioårsdagen har Raffi ingen aning om hur den ska firas. Kanske går han, sambon Eliin Sandell och barnen Yasmin och Salem ut och äter.
– De kanske överraskar mig, det är inte så noga. I min hjärna är jag bara mellan trettio och trettiosju. Ålder är bara siffror.