I juni 2023 beslutade socialnämnden att Norrköpings kommun skulle dra sig ur Spädbarnsenheten som drevs i samverkan med Region Östergötland. Verksamheten har byggts upp under tio års tid och har under hela den tiden bestått av två kommunanställda och två regionanställda.
– Beslutet grundade sig i att man ansåg att Spädbarnsenheten inte låg inom kommunens ansvarsområde, säger Maria Torgersen, verksamhetschef på socialkontoret i Norrköping.
När kommunen avslutade samarbetet gick regionen in och betalade de två kommunanställdas löner i väntan på att en permanent lösning skulle hittas. Men i oktober 2024 fick personalen på Spädbarnsenheten reda på att ingen lösning hittats och att hälften av personalstyrkan kommer att sägas upp vid årsskiftet. Fredrik Sjöstrand (M), ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Östergötland, menar att det aldrig var tanken att regionen på sikt skulle betala för fyra tjänster.
– Vår ambition ligger kvar på samma nivå som innan kommunen drog sig ur och på samma ambitionsnivå som i Linköping. Det här är ett av de områden som har varit fredade från besparingar, för att man ser att det är ett så pass viktigt område, säger Fredrik Sjöstrand.
Du säger att det är ett viktigt område. Vill inte regionen då satsa mer och behålla de här två anställda?
– Det finns väldigt mycket som man skulle vilja satsa på och förstärka upp, men just nu finns inte pengarna. Man får snarare titta på vad man inte vill spara in på.
I Linköping finns en enhet där regionen och kommunen delar på ansvaret, liksom det var tänkt att fungera i Norrköping. På den enheten finns det två regionanställda och fyra kommunanställda.
– När vi drog oss ur stod det klart att antalet medarbetare inte skulle påverkas, utan bara huvudmannaskapet. Sedan är det inte ovanligt att det ser lite olika ut i Norrköping respektive Linköping beroende på vad politiken satsar på, förklarar Maria Torgersen.
På samma sätt menar Fredrik Sjöstrand att kommunerna själva bestämmer vad man vill prioritera, även om det får konsekvenser för helheten.
Ni som region har ju i uppdrag att erbjuda lika vård oavsett var man bor i länet. Kan man verkligen säga att alla får lika vård när en enhet är så pass mycket mer bemannad i Linköping än i Norrköping?
– Regionens insats är ju densamma i Linköping och i Norrköping. Sedan är det så att kommunerna gör olika prioriteringar och det påverkar ju helheten naturligtvis. Kommunens prioriteringar påverkar vår verksamhet eftersom många rör sig i gråzonen mellan region och kommun, säger Fredrik Sjöstrand och fortsätter:
– Samtidigt kan inte vi som region gå in och kompensera för att en kommun bortprioriterar ett område. I praktiken skulle det innebära att vi tar skattemedel från alla medborgare i regionen och lägger dem på en enskild kommun.
Kommunen menar att Spädbarnsenheten ligger inom regionens ansvar, vad tänker du om det?
– Det är deras uppfattning, vi tänker snarare att det här är ett delat ansvar. Inom just det här området är det väldigt svårt att säga vad som är en insats från socialtjänsten och vad som är en hälso- och sjukvårdsinsats, utan de går lite in i varandra. Ofta i samverkan mellan regionen och kommunen uppstår de här frågorna och då har vi löst det med olika samarbeten, säger Fredrik Sjöstrand.
Men Maria Torgersen menar i stället att de olika huvudmännen ska komplettera varandra med olika insatser och olika arbetsuppgifter, vilket inte har varit fallet på Spädbarnsenheten. Därför menar hon att det lika gärna kan vara en huvudman.
Socialkontoret kommer inte att utöka någon annan verksamhet för att möta den halverade personalstyrkan på Spädbarnsenheten.
Vart kan familjer vända sig om det är fyra till åtta månaders kö på Spädbarnsenheten?
– Man ska inte undvika att stå i kö för det, men man kan vända sig till oss via mottagningen. Vi har enheter som vänder sig till spädbarn, och vi har familjeteam och familjecentraler som bara har målgruppen 0–6-åringar.
Så du menar att man kan få hjälp med liknande saker här?
– Vi har utifrån vårt uppdrag insatser även till spädbarn, men där man kanske utgår från en annan problematik eller andra arbetsmetoder, säger Maria Torgersen.
Samtidigt menar de familjer vi pratat med att de inte hade kunnat få hjälpen de behövde inom varken regionens eller kommunens enskilda verksamheter.