Spårvagnsluffen möjliggörs med månadskort eller en dygnsbiljett. Se Östgötatafiken.se för mer information om resor och hållplatser.
Sedan den 10 mars år 1904 har Norrköping förgyllts av gula spårvagnar, ja, gula har de alltid varit. Den gula färgen har blivit något av ett signum för staden, byggnader har målats i samma nyans och färgen har till och med fått ett eget namn: Norrköpingsgult.
Norrköping är en av sex städer i Sverige som fortfarande har spårvagn och det här är min kärleksförklaring till spårvagnen. Jag vill hylla den genom att uppmuntra fler att ge sig ut och spårvagnsluffa längs stadens 18,2 kilometer spårväg och 50 hållplatser. Vad finns det för smultronställen att hitta längs spårvagnsspåret?
Mitt första stopp är Kvarnberget, där ligger den stadsnära, enkla och lagom långa Kvarnbergsleden på 2,5 kilometer, perfekt för den som vill vandra, men ändå inte vara borta en hel dag.
Kvarnberget är den spårvagnshållplats som erbjuder mest natur, vandringsled och sjö på en och samma hållplats.
Från södertull tar det knappt 15 minuter innan jag når Kvarnberget, där möts jag av höghus på ena sidan och åkermark på den andra. Kontrasterna är slående och bara fem minuter bort från spårvagnshållplatsen pekar en skylt mot vandringleden.
Här kan man koppla av, det är lummigt och svalt bland fågelsång och blåbär som frodas i mängder. En riktig liten pärla till vandringsled. Längs den enkla leden hittar man till och med utsikt och grillplats. Efter knappt en halvtimme av skogsbad kommer jag ut ungefär där jag började. Jag känner mig lagom hurtig och redo för ett dopp i Grönviksbadet, kanske mer känt som Ensjöbadet, en promenad på cirka tio minuter från vandringsleden.
Grönviksbadet i Ensjön, en bra plats för en lugn morgonstund.
Klockan har knappt hunnit bli tio och barnfamiljerna har ännu inte hunnit droppa in till stranden, jag tar en kopp te i lugnet. Nog med natur, nu är det dags för miljöombyte. Nästa spårvagnstopp är Matteusskolan, intill Folkparken i city.
Spårvagnstur mot city. Medan man åker spårvagn ska man inte glömma att titta ut genom fönstret, en riktig sightseeing av stadens alla fasader.
Magen har börjat kurra, det blir en burgare intill Folkparken. Nästa stopp är bara en spårvagnshållplats bort, Marielund. Mätt och belåten promenerar jag mot Röda stan – "Som på landet, fast i stan" som kvarterets egna slogan lyder. Det pittoreska bostadsområdet uppfördes 1918, till följd av bostadskrisen som rådde under första världskriget. Faluröda hus med vita knutar, som att promenera runt i valfri saga av Astrid Lindgren. Det är imponerande att se den lilla röda staden så välbevarad, köksträdgårdar med majs och pumpor, men än mer imponerande är utsikten där tegeltaken möter betonghusen.
Röda stan kom till under första världskriget. Då var det inte helt ovanligt att se höns och kaniner i trädgårdarna, numera verkar de flesta hålla sig till grönsaksodlingar i sina trädgårdar.
Nästa hållplats är Haga gymnasiet, bara en hållplats från Marielund svänger jag vänster på Hagagatan och går raka vägen mot Himmelstalund, det här blir den längsta promenadsträckan på dagsturen. På vägen passerar jag en secondhand butik som har ett café för den som hunnit bli fikasugen, sedan passerar jag genom Gustavsbergs kolonilott. Här växer det för fullt, ett organiserat vildvuxet kaos och en fröjd för ögat.
För att komma fram till hällristningarna på Himmelstalundsfältet kan man korsa Gustavsbergs kolonilotter.
Bakom kolonilotten uppenbaras Himmelstalundsfältet, vilken mäktig syn. Jag går tvärs över fältet för att så småningom hamna på den gång man byggt för att komma nära hällristningarna utan att skada dem. Norrköping är faktiskt den stad i världen som har flest hällristningar inom sin stadsgräns och i Himmelstalund finns över 1 700 ristningar, vilket gör platsen till en av Skandinaviens största koncentrerade hällristningsplatser.
Himmelstalund är en av Skandinaviens största koncentrerade hällristningsplatser med över 1700 ristningar. Här kan man också ta sig en välbehövlig vila intill någon av de stora ekarna.
Nu börjar benen bli riktigt trötta, önskar att det fanns en spårvagn nära till hands. Men för att nå mitt sista stopp måste jag gå en liten bit till. Jag korsar bron över Motala ström med utsikt mot Himmelstalundsbadet. Väl framme vid Stadium Arena orkar inte benen mer, jag tar buss 10 till före detta Folkets park och når mitt sista smultronställe: Borgsmo Kapell, beläget vid Borgsmo kyrkogård.
Borgsmo kapell ritades av arkitekten Kurt von Schmalensee, arkitekten bakom Norrköpings konstmuseum och Norrköpings krematorie. Kapellet invigdes samtidigt som kyrkogården år 1926. På baksidan finns en minneslund, här kan man sätta sig på en bänk, luta sig bak och lyssna på det porlande ljudet från den lilla fontänen.
Tid för avkoppling bakom Borgsmo Kapell, en riktig pärla för lung och ro. Kapellet invigdes år 1926.
Det har hunnit bli eftermiddag och jag har fått tillräckligt med vila intill det anrika kapellet. Jag tar treans spårvagn hela vägen tillbaka till stan, för att njuta av god mat och dryck på en av stadens alla uteserveringar.
Skapa din egen spårvagnstur i sommar eller använd dig av vår guide, det finns alltid något nytt att upptäcka, vare sig du bott i Norrköping i hela ditt liv, är på besök i gamla hemstaden eller om du är turist och upplever staden för första gången.
Dagsturen markerad på karta. Den blå sträckan är biten som jag promenerade och den rosa linjen är spårvagnsväg.