Bo Liljegren, spårvagnsförare sedan 45 år, fastnade med spårvagnen ett par hundra meter från brottsplatsen i Marielund.
– Hehe. Jaha, du har snappat upp att jag sitter här på Taborsbergsvägen och här har jag suttit sedan 16.40. Som tur är så finns det spänning kvar så det finns värme, och det har hänt förut att vi suttit i flera timmar utan, sade Bo Liljegren när vi ringde upp honom vid 19.30-tiden på onsdagskvällen.
På ett inlägg på Facebook kunde man läsa att vänliga själar underlättat kvällen för spårvagnsföraren.
– Ja, först kom det en tjej med lussebullar och sedan kom det en tjej till med Coca-cola. Det var verkligen klämmigt och fint av dem tycker jag, berättade han.
Har det hänt förut att du fått gåvor i jobbet?
– Ja, jag har kört buss och spårvagn i 45 år och det händer ibland. Visserligen var det vanligare förut, men det händer även nu. Jag har fått både godis och presenter av passagerare.
Vet du hur länge du måste sitta kvar?
– Jag skulle slutat 19.25 så vi får se om någon hör av sig om hur länge jag får sitta kvar. Den 17 november 1995 var det snökaos och då satt jag i fem timmar utan ström i vagnen. Den historien brukar jag berätta för nya förare. Det har varit en del under åren, sa han.
Spårvagnstrafiken var avstängd under stora delar av onsdagskvällen. På torsdagen rullade den som vanligt förbi mordplatsen.