Onlineförsäljningen är, och har så varit i många år, en knäckfråga för dagligvaruhandeln. Ica Maxi på Ingelsta startade 2012 och har under de åtta åren haft en god tillväxt och hade, före coronautbrottet, sju procent av sin omsättning online (snittet i Sverige ligger på knappt tre procent).
– Online har ju revolutionerat många branscher, men det har inte skett i dagligvaruhandeln. Vi har tittat på många andra länder och följt deras utveckling över en längre tid. Storbritannien är duktigt på nätet och har runt 15 procent av sin handel där. Vi hade en femårsplan att nå dit, säger vd Niklas Andersson.
Hade?
– Vi är redan där. Den tänkta utvecklingen på fem år tog en månad. Vi har dubblat vårt online och ligger på 15 procent idag. Det går knappt ta in det.
Det hände något i handeln under vecka 11.
– Du tänker på bunkringsvågen, säger Niklas.
Ja.
– Det var galet. Det var kaos i fyra-fem dagar. Jag har aldrig varit med om något liknande under alla mina år. Det var faktiskt tomt på hyllorna i hela butiken. Pasta, ris, potatismos, köttkonserver och toapapper försvann på kort tid. Det var så konstigt. Vi lever fortfarande i svallvågorna av det. Jag fattade aldrig hur vi kunde hamna i det, säger Niklas och ser en smula fundersam ut.
– Vad händer om det kommer en bunkringsvåg till? Det finns en tydlig oro i branschen över det. Vi skulle inte kunna klara av det, men vi behöver inte bunkra. Det finns varor.
Butiken hade före coronautbrottet runt 40 000 besökare i veckan (drygt två miljoner per år), men det är mycket lugnare nu.
– Vi har tappat besökare. Det är tydligt. Förr kom hela familjer in och handlade. Nu är det mer en och en, där varje besökare handlar såväl målmedvetet som mer. I dag är också handlandet mer utspritt över hela dagen. Folk är verkligen noga med att hålla avstånd och visa hänsyn till varandra. Vi har, precis som många butiker, skyltat överallt med just det.
– Så kom den enorma ökningen på online...
I dag har man runt 300 kunder, som handlar online varje dag.
– Vi packar någonstans mellan 1200 och 1500 matkassar varje dag. Vi får till och med ta en del av butiksytan för att ställa upp alla beställningar, säger Niklas.
Butiken har tack vare den stora ökningen behövt nyanställa.
– Vi har låtit vår egen personal gå upp i tid i den mån man önskar, men också tagit in medarbetare från andra butiker i gallerian i väntan på att deras verksamheter ska komma igång igen. Vi har tagit hjälp av personal från Pema People, som har ett 20-tal medarbetare hos nu. I dag packar vi i tvåskift - från tidig morgon till kväll för att klara av trycket.
– Vi har två egna bilar för leverans, men det räcker inte. Vi har kontrakt med två lokala åkerier, som hjälper oss. Vi vill gynna vår lokala omgivning så mycket det går.
Många kunder hämtar också upp sina beställningar vid butiken.
– Vi har öronmärkt ett visst antal tider för personer i riskgrupp, men de tar slut snabbt. 70-plussarna har anammat det nya sättet på riktigt bra sätt. Vi har kunder upp till 104 år över nätet idag. De har lärt sig tekniken.
Hur har övergången gått?
– Det var massor med frågor om hur man handlar, checkar ut och betalar i början. Det var inte helt smärtfritt, men vi bemannade vår telefonservice extra för att kunna möta upp alla frågor.
Vi lämnar butiken och möts av en, mer eller mindre, öde galleri mitt i en kris.
Det är skilda världar under ett och samma tak.
– Det är en konstig värld, säger Niklas.
– Livsmedelsbranschen går och mår som bäst i en lågkonjunktur. Vi vet det. I en högkonjunktur väljer folk att lägga pengar på resor, nöjen och restaurang. Det är en annan prioritering nu. Man äter och stannar hemma.
Får du, som vd för ett företag i en lyckosam bransch, dåligt samvete, när läget är så här?
– Nej, men jag känner ingen glädje och vi firar heller inte om vi slår försäljningsrekord en dag, som vi hade gjort i en normal värld. Jag lider med vänner och bekanta, som driver verksamhet som har det riktigt kämpigt här i huset och i Norrköping. Det är nattsvart på många håll.
– Vi försöker skapa och känna en stolthet bland våra medarbetare över den nytta vi faktiskt gör för de boende i och runt Norrköping i den här situationen. Vi har en samhällsviktig funktion, som kan hjälpa människor i riskgruppen. Vi är glada över att vi reder ut det, menar Niklas.
Framtiden?
– Vi ställer oss frågan "vad händer när det här är över?" Vi kommer säkert gå ner lite grann i vår onlineförsäljning, men ökningen den senaste är dramatisk och tagit oss till en annan nivå. Det skapas nya vanor snabbt.
Niklas Andersson, 49, är född in i Icafamiljen och började i unga år hos pappa Karl-Eine, som ägde och drev butiken och gatuköket i Spiralen.
– Jag var väl tio år, när jag satt på en back vid entrén o4ch jobbade med tomglas. Det fanns ju ingen pantmaskin på den tiden så jag tog emot kundernas flaskor och skrev ut kvitton, säger Niklas och ler vid minnet.
Det ena gav det andra.
– När jag blev lite större fick jag hämta in vagnarna, som folk lämnat ute på den stora parkeringen och dra tillbaka de in till butiken. Jag var vagndragare, men visste redan då att jag skulle bli Icahandlare. Det var mitt mål.
Med pappa Karl-Eines ord och råd "ska du bli Icahandlare måste du kunna färskvaror" i tankarna valde Niklas livsmedelsteknisk linje i Linköping med inriktning kött och chark. Karl-Eine lämnade Spiralen och tog över Ica vid Norr Tull, men Niklas följde inte med utan stannade kvar ett tag innan han fick jobb i butiken på Ljura.
Så började planerna för Maxi växa fram i Norrköping.
– Min pappa var med och letade läge och lokaler innan man etablerade sig på Ingelsta. Familjen kände Peder Larsson, som blev förste handlaren i de här lokalerna. Han frågade om jag ville börja hos honom, men jag hade egna planer och skulle stanna på Ljura innan jag skulle ta över pappas butik. Det var planen.
Det blev inte så.
– Nej... Jag började hos Peder efter sommaren 1994 och hade tänkt stanna fyra-fem år innan jag skulle bli min egen.
Du är kvar 26 år senare.
– Jag har fått en del erbjudande genom åren, men i dag är jag en av ägarna tillsammans med familjen Lennart Johansson, som varit handlare här sedan 1999. Vi har jobbat tillsammans i över 20 år. Många tror till och med att jag är Lennarts son. Vi är ju lika till både kropp och utseende, säger Niklas och skrattar.