Då och nu-serien är inne i ett riktigt transportstim. Förra avsnittet handlade om Norrköping Airport. Nu stannar vi tiden vid Östra station, minns tågtrafiken och tittar in hos Erlaskolan vars motto "på riktigt är viktigt" mycket väl kan sägas summera områdets utveckling och förändring.
Stationsbyggnaden är kvar men allt annat – tåg, spår och perronger – som påminner om en järnvägsstation har sedan länge lämnat Östra station.
Nedläggningen av linjen till Arkösund, officiellt Vikbolandsbanan eller ännu hellre Gurklisten i folkmun, var början till slutet för Östra station som lokal järnvägsknut. Den 31 augusti 1960 lämnade det sista tåget perrongen med sikte på slutmålet Arkösund. På sin väg mot kusten skulle det stanna vid inte mindre än 18 platser på Vikbolandet.
"Då-bilden" publicerades första gången i NT den 2 juni 1960. Det var då planerna på nedläggningen kom allmänheten till kännedom. Personalen vid Vikbolandsbanans stationer, oftast boende i stationshusen, hade dock redan tidigare fått veta att linjen skulle läggas ned "någon gång mellan september och december". Ovissheten och oron bland dem var naturligtvis stor. Platsvakterna i Svenneby och Östra Stenby intervjuades i NT och hoppades bli erbjudna någon liknande anställning i framtiden. Det rapporterades också att de kollektivanställda, de sex hållplatsvakterna vid de mindre stationerna, alla var kvinnor och att de flesta av dem ändå tog det tämligen lugnt inför beskedet med tanke på att deras män hade inkomst. Ett par kvinnor, frånskilda med barn, uttryckte större oro inför framtiden.
Alla stationshus skulle säljas och familjen som skötte stationen i Gesåker förklarade att de trivdes så bra där, att de skulle försöka köpa stationshuset. Maken i familjen hade redan skaffat bil.
Själva stationsbyggnaden vid Östra station stod färdig 1910. Den står där än i dag.
De smalspåriga järnvägen kom emellertid igång redan i slutet av 1800-talet och från Östra station kunde man åka ända till Örebro via Kimstad och Finspång. Söderköping och Valdemarsvik var andra fjärran resmål och Vikbolandslinjen kom i första hand till som en linje för godstrafik mot Arkösund. Planerna på Arkösund som en djup och isfri uthamn till Norrköping kom dock av sig och Gurklisten kom istället att spela en större social roll, som en sorts livsnerv för de boende på landsbygden på Vikbolandet.
För oss glyttar som delade våra härjningar mellan Ljura och "Okka" på 1970-talet, var Östra station ett kittlande etappmål. Det var spännande att klättra in i godsvagnarna och plocka till sig av de små vita kornen som gjorde det lättare att skjuta tunga emballage över golven. Med lite fantasi kunde de största kornen tas för äkta pärlor och de användes för att uppvakta de populäraste tjejerna i klassen med. Dock med begränsad framgång.
Sedan 2011 ligger Erlaskolan delvis på platsen för Östra stations gamla spår- och perrongområde. En friskola med 555 elever mellan förskoleklass och årskurs nio. Ett vimmel, såklart, som möjligen kan jämföras med trängseln på plattformen när det drog ihop sig för avgång under den smalspåriga järnvägens högkonjunktur på 1940-talet.
– Vi har en tydlig profil att skolan ska vara en plattform för samarbete. Den tanken präglar hela verksamheten. Vi jobbar i team och perioder snarare än i linjer och redan från början får eleverna lära och träna sig i att samarbeta. Just samarbetsförmågan är en viktig del i den fortsatta utvecklingen och en tillgång som man har nytta av i hela livet.
– Sedan skapar det förstås också trygghet i skolan, om alla vet att de alltid har en lärokompis att vända sig till.
Helén Josefsson har bara jobbat på Erlaskolan – som biträdande rektor med ansvar förskoleklasserna till och med trean – sedan årsskiftet och medger att det är många nya begrepp att sätta sig in i. Den kommunala skolans ordlista är inte alltid fullt gångbar inom friskolans värld.
– Den största skillnaden är hur uppstyrt det är här. Alla elever startar och slutar på samma sätt inom perioderna och man har stenkoll på var exakt i utbildningen var och en befinner sig. Vi försöker få in så mycket som möjligt av verkligheten i utbildningen. "På riktigt är viktigt" är Erlaskolans ledord.
På riktigt är viktigt, hade förstås samma betydelse när beskedet om Vikbolandslinjens nedläggning kom för 58 år sedan.
Även om det riktiga då var tungt. Och Vikbolandslinjen var bara början. 1962 avvecklades linjen till Örebro och fyra år senare försvann trafiken till Valdemarsvik. Epoken var över.