Christopher Jarnvall blev kommunalråd för Sverigedemokraterna efter valet i september 2022.
Vi har i en tidigare granskning under hösten berättat historien om när Norrköpings kommunalråd Christopher Jarnvall (SD) i början av 2000-talet sålde hemliga uppgifter för en kvarts miljon kronor i samband med Försvarsmaktens upphandling av helikoptern NH90. Han anklagades för brott, men ärendet lades ner och åtal väcktes aldrig. Christopher Jarnvall är reservofficer och var vid den här tiden konsult med goda kontakter inom Försvarsmakten.
Efter att granskningen publicerats har flera politiker uttalat att de saknar förtroende för Christopher Jarnvall. De har ifrågasatt hans moral och om det går att lita på honom. När vi arbetade med granskningen av helikopteraffären fick vi fler uppgifter om Christopher Jarnvall. Dessa uppgifter handlar om att Christopher Jarnvall har haft kopplingar till rysk militär underrättelsetjänst. Vi har försökt ta reda på hur det ligger till och den här berättelsen startar vid en husrannsakan 2001.
Tidigt tisdag morgon, den 29 maj 2001, ringer det på dörren hos familjen Jarnvall. Det är Säkerhetspolisen och den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten MUST som kommer på oväntat besök. Polisen ska göra en husrannsakan och leta efter bevis som kan avslöja om Christopher Jarnvall har sålt hemliga uppgifter till en helikoptertillverkare i Frankrike.
Under tiden som Säpo och MUST söker igenom familjen Jarnvalls bostad tar Christopher Jarnvall emot ett telefonsamtal. Den som ringer är en utredare från annan avdelning inom Säpo – en utredare som arbetade på ”ryssroteln”.
”Ryssroteln” kallades Säpos avdelning för kontraspionage. Säpos uppgift är att bekämpa brott mot rikets säkerhet och kontraspionaget ansvarar för att upptäcka och förhindra spionage och olovlig underrättelseverksamhet.
Den som ringer vill ställa frågor om Christopher Jarnvalls kontakter med en överste från den ryska militära underrättelsetjänsten, GRU. GRU, som är underställd försvarsdepartementet, har sitt högkvarter i norra Moskva och anses vara landets största och mest inflytelserika underrättelsetjänst. I dag bedriver GRU sin verksamhet över stora delar av världen.
Vi ska snart återvända till samtalet från Säpo, men först ska vi berätta om Säpos arbetsmetoder.
Säpo berättar inte så gärna om hur de arbetar. Inte heller inom myndigheten talas det öppet om vilka andra ärenden man arbetar med.
Säpo har sedan flera år tillbaka konstaterat att det finns en förhöjd hotbild mot Sverige från främmande makt. Enligt myndigheten utgör Ryssland, Iran och Kina de största hoten. ”Ryska underrättelseofficerare rekryterar fortlöpande agenter i Sverige”, skriver Säpo i sin egen årsredovisning från 2021. De skriver också att var tredje rysk diplomat i Sverige är en underrättelseofficer som verkar under diplomatisk täckmantel.
Hur Säpo kan veta vad andra länder har för sig i Sverige är de förtegna om. Arbetsmetoderna är hemligstämplade – av förklarliga skäl. Men Norrköpings Tidningar har varit i kontakt med Bengt Nylander, som kan berätta om hur Säpo arbetade tidigare, när Christopher Jarnvall var aktuell för myndighetens intresse.
Bengt Nylander är författare och pensionär numera, men han har arbetat 25 år på Säpo, varav sju år som chef för avdelningen för kontraspionage. Han berättar för oss om en arbetsmetod där Säpo utförde dubbeloperationer.
Bengt Nylander var chef för Säpos kontraspionage till 2005. Han berättar om hur Säpo arbetade under hans tid vid myndigheten.
– Efter den svenske spionen Stig Berglings gripande i slutet av 70-talet blev Säpo en defensiv organisation. Det fanns en rädsla för att det kunde finnas ytterligare spioner inom Säpos väggar. Dels var det ett rykte som gick och dels så antydde Stig Bergling i samband med sina förhör att Ryssland kunde ha ytterligare en agent utplacerad. Det här skapade en osäkerhet. Men på 80-talet fick Säpo en ny chef som hade strategin att Säpo och kontraspionaget skulle vara mer aktiva och förhindra spionage, säger Bengt Nylander.
– Om det var så att Säpo fick kunskap om att en svensk hade kontakt med en, låt oss säga rysk, underrättelseofficer, då skulle vi kontakta svensken. Vi talade om att vi kände till kontakten och bad svensken att tala om vad ryssen var intresserad av för information. Med andra ord, vilken underrättelseinhämtning bedriver han mot dig och är du också beredd på att vi får ha fortsatt kontakt med dig under tiden som ni har kontakt. På det sättet blev det en dubbeloperation.
Bengt Nylander berättar att den här metoden inte alltid passade. Man gjorde bedömning från fall till fall om det var lämpligt.
– Hade kontakten pågått för länge, då gick det ju inte att avbryta – om det redan var i spionfasen. Men om det var i ett tidigt stadie, då kunde vi gå in och vända på svensken, så att han samarbetade med oss.
På den ryska ambassaden på Kungsholmen i Stockholm arbetar ryska diplomater och attachéer. Säpos uppskattning är att var tredje diplomat är en underrättelseofficer under täckbefattning.
Enligt Utrikesdepartementet var 2001 ett drygt 30-tal ryska diplomater och attachéer registrerade vid den ryska ambassaden i Stockholm. I de allra flesta fall hade de även sina fruar med sig. Tre personer var inskrivna som militärattachéer, de var flyg- och marinofficerare. När vi går igenom listorna med namn fastnar vi vid en person – överste Viacheslav Semenyuk. Det är han som enligt våra uppgifter hade kontakt med Christopher Jarnvall.
Militärattachéer får vistas legalt i landet och samla in information. Själva syftet med diplomati är att undvika missförstånd mellan länder.
– Militärattachéer fick även närvara vid vissa militärövningar, det gjorde alla militärattachéer som var stationerade i Sverige, de bjöds in till övningar för att se Sveriges förmåga och kunskaper. Det är den legala delen, berättar Bengt Nylander.
För att samla in information går militärattachéer på mässor, konferenser och lyssnar på föredrag. I sitt arbete och dagliga sociala liv träffar de många människor och knyter kontakter.
Den ryska militära underrättelsetjänsten GRU har sitt högkvarter i Moskva. Västliga underrättelsetjänster har de senaste åren pekat ut Ryssland som ansvarigt för en lång rad cyberattacker, påverkanskampanjer och attentat världen över.
Vi har pratat med en källa med god insyn i den militära underrättelsetjänsten. Han har varit anställd inom Försvarsmakten och har varit militärattaché, men vill inte figurera med sitt namn i den här artikeln. Han säger att det finns ett regelverk som styr vad en diplomat eller attaché får göra och inte får göra – och att de allra flesta håller sig inom regelverket.
– Att en rysk försvarsattaché har kontakt med eller pratar med någon, det har jag svårt att se att det skulle vara något större problem. Sen beror det på hur den svenske personen agerar. Jag menar, det som vore naturligt i de här sammanhangen är ju att folk är väldigt vaksamma när de pratar med vissa länders diplomatiska företrädare. Men så är det ju inte alltid.
Han menar att vaksamheten bör starta redan vid frågan om man kan byta visitkort.
– Om man byter visitkort har man ju sagt att det är okej att du kontaktar mig. Då är man inne på farliga vägar, det kan leda till något som blir väldigt svårt att backa ur.
Redan där alltså?
– Det beror på vad som har sagts och hur förtroligt kontakten har byggts upp. Börjar man sedan få gåvor, då borde alla larmklockor ringa. Det är det klassiska sättet man värvar informatörer på, man får dem att hamna i en situation där de känner att det där borde jag inte ha sagt, eller det där borde jag inte ha gjort. Sen sitter man fast i en fälla, säger vår källa.
Bengt Nylander berättar för oss att Säpo bedrev dubbeloperationer för att få veta vad utländska underrättelseofficerare var intresserad av för information.
Bengt Nylander berättar att Säpo följde vad de ryska militärattachéerna gjorde och att man ville ha koll på vilka personer de pratade med. Om en svensk medborgare verkade vara utsatt för ett värvningsförsök kunde Säpo gå in och försöka avstyra det.
– Ibland hörde svenskar av sig till oss och berättade att de blivit misstänksamma i samband med ett kontaktförsök men oftast var det vi som tog kontakt med svensken och talade om att vi såg vad som var på gång. Det var ett flertal ärenden varje år där ryssar var ute efter att värva en spion. Eller i hans vokabulär, värva en agent för sin verksamhet.
Hur kunde Säpo veta att det var ett värvningsförsök på gång?
– Det märkte man när de började säga saker som: ”det är dumt om du ringer till mig. Du vet, Säpo lyssnar på våra telefoner och de kan missuppfatta”. Sedan kunde de bestämma en träff om 14 dagar, men om någon inte kunde komma skulle man inte meddela det på telefon, utan komma vid en reservdag en vecka senare. Då började det konspiratoriska beteendet, den icke normala umgängeskommunikationen. All kontakt blev konspiratorisk, säger Bengt Nylander.
Den ryska underrättelseofficeren Viacheslav Semenyuk finns med på UD:s listor över attachéer som arbetade vid ryska ambassaden i Stockholm 2001.
Vi ska återvända till telefonsamtalet som Christopher Jarnvall fick den där tisdagsmorgonen i slutet av maj 2001. Några månader tidigare hade Säkerhetspolisen startat en utredning för att ta reda på om någon vid Försvarsmakten läckt hemliga uppgifter till en utländsk helikoptertillverkare. Den Säpopolis som ringde hade ingen aning om att kollegor från en annan avdelning på Säpo var där för att göra en husrannsakan eller att Christopher Jarnvall var inblandad i en brottsutredning. Hans ärende var att han ville prata med Christopher Jarnvall om hans kontakter med den ryske militärattachén Semenyuk.
Semenyuk var GRU-officer, han arbetade alltså i Sverige på uppdrag av den ryska militära underrättelsetjänsten. Källor inom MUST säger till NT att det är förståeligt att Semenyuk ville ha kontakt med Christopher Jarnvall. Han hade vid den här tiden goda kontakter med både försvarspolitiker och beslutsfattare inom det militära högkvarteret.
Vi vet, från källor vi har talat med, att Säpo var intresserad av kontakten mellan Christopher Jarnvall och den ryske militärattachén Semenyuk – och det är troligt, enligt våra källor, att Christopher Jarnvall försåg Säpo med information.
Vi har begärt handlingar från Säpo för att få veta mer om kontakterna mellan Semenyuk och Christopher Jarnvall, men fått avslag med hänvisning till att Säpo inte lämnar ut uppgifter om vilka personer som förekommer i deras register. "Normalt gäller därför sekretess för uppgift om huruvida en person förekommer eller inte i Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet", står det i beslutet.
Bengt Nylander, som vid den här tiden var chef för Säpos kontraspionage, minns inte kopplingen mellan Semenyuk och Christopher Jarnvall. Han kan inte svara på om utredaren på Säpo ringde för att varna Christopher Jarnvall att han var föremål för ett värvningsförsök från en GRU-officer, eller om samtalet från Säpo handlade om att man ville tappa Christopher Jarnvall på information om vad Semenyuk var intresserad av.
Christopher Jarnvall (SD) skriver till oss att han inte kan svara på våra frågor på grund av sekretess.
Vi har sökt Christopher Jarnvall för att be honom berätta om sina kontakter med den ryske militäre underrättelseofficeren. Han vill inte träffa oss utan ber oss att skicka frågorna skriftligt. Våra frågor handlar bland annat om hur hans kontakt med Viacheslav Semenyuk startade, hur länge den pågick och om han lämnade ut någon information till honom. Vi undrar om Christopher Jarnvall själv tog kontakt med Säpo, eller om Säpo kontaktade honom. Och vi vill veta om han berättat för Sophia Jarl och övriga i Borgerlig samverkan att han haft kontakt med en rysk underrättelseofficer. Vi får svar på sms:
”Vad det gäller dina frågor är det inget jag kan gå in på. Ni har tidigare rapporterat kring ett äldre ärende, där uppgifter granskades varefter misstankarna avskrevs och ärendet lades ned. Du väljer nu att lyfta nya frågor. Dessa är en del av svensk underrättelsetjänst och jag har agerat och kommer att agera i linje med strikt sekretess. Det är alltså inget jag skall tala med någon om. Det gäller även Norrköpings kommun.”
Sophia Jarl (M), kommunstyrelsens ordförande, vill inte ställa upp på en intervju.
Vi söker Sophia Jarl (M), kommunstyrelsens ordförande. Vi talar om att vi har nya uppgifter om Christopher Jarnvall som vi vill prata med henne om men hon vägrar att ställa upp på en intervju angående det här ämnet och ger i stället en skriftlig kommentar. Den får vi på sms:
”Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna styr Norrköping i Borgerlig samverkan. Vi har en avsiktsförklaring tillsammans med Sverigedemokraterna för att bilda ett majoritetsunderlag i sakfrågor.
Sverigedemokraterna utser själva sina företrädare och är därmed de som också prövar förtroendet för dessa. Vem som företräder Sverigedemokraterna är inte en fråga för våra partier, vi samarbetar i sakfrågor med hela den Sverigedemokratiska gruppen och deras 15 ledamöter. Jag kommer inte som KSO eller som moderat gruppledare att pröva påståenden om andras förehavanden, det är upp till andra att göra. Skulle det uppkomma frågor om att förtroendevalda brutit mot lagen eller agerat i strid med andra regelverk får jag ta ställning till det då.”
Vi skickar en följdfråga till Sophia Jarl på sms:
Tror du inte att dina väljare, Liberalernas väljare och Kristdemokraternas väljare förväntar sig fler svar av dig?
Vi får inget svar.