Sanna drömmar
Det var en happening som det talades länge om. Inte minst för effekterna i form av ljus och ljud. Men även för att en del i publiken inte såg ett skvatt. Projektet Sanna drömmar i kvarteret Oron gjorde det ändå uppenbart för alla hur Industrilandskapet kan nyttjas.
Med toner av blått. I föreställningen Sanna drömmar medverkande bland andra Symfoniorkestern.
Foto: Tillfälliga fotografer
Vi har något att vara stolta över. Något att visa upp. Ett faktum vi blev varsna om den 5 september 1998. Då regissören, kompositören och installatören Tuomo Haapalas jätteprojekt Sanna drömmar i kvarteret Oron sjösattes. Tuomo Haapala och kollegan Ann-Cathrine Fröjdö engagerade hundratals människor, föreningar, företag, och därtill universitetet och Norrköpings kommun.Sanna drömmar mynnade sedan ut i en jättelik stadsföreställning som genomfördes i samband med invigningen av universitetets lokaler i Kåkenhus och bomullsspinneriet.Samtidigt var arrangemanget en del i Kultur 98, Norrköpings bidrag till att göra Stockholms kulturhuvudstadsår till ett kulturår för hela landet.Vända mot Pronova
Titeln på projektet anspelade på alla de drömmar som hade besannats i området. Alltifrån tobaksindustri och textilindustri, till ett utbyggt universitet. Mer än 800 personer medverkade i föreställningen och bland de medverkande återfanns ett 20-tal föreningar, körer, Brandkåren och Symfoniorkestern.Publiken stod med ansiktena vända mot Pronova och byggnaderna där omkring. För att få plats med publik krävdes en del tillfälliga förändringar i miljön. Bland annat fylldes den gamla byktrappan igen. Till slut handlade det om en publik på cirka 15 000 personer.Där fick de bland annat till musik se laserstrålar som dansade på husväggar, en spårvagn som flög över Strömmen, elden som drabbade staden, tygstycken som med hjälp av ljusspel mönstrades i olika färger, en flytande vävstol och bildspel med tyger och tapeter som påminde om Norrköpings förflutna som textilstad. Etcetera.Omdömena om Sanna drömmar gick isär. Tjusigt, fantastiskt, spännande. Segt och dålig sikt, var några av kommentarerna. Det senare mest beroende på att alla inte såg. Det gick till och med så långt att arrangörerna polisanmäldes och ledningsgruppen för Sanna drömmar gav tillbaka entréavgiften till de personer som hade hört av sig.Berusningseffekt
Men den jättelika stadsföreställningen visade invånarna en sak. Vilka möjligheter som ryms inom begreppet Industrilandskapet.Informationstexten på kommunens hemsida har tyvärr även en baksida. Debatten om hur Industrilandskapet skulle brukas verkade länge enbart gå ut på en sak; området skulle fyllas med studenter och kunskapsföretag. Och berusningseffekten var i det närmaste total.Det tidigare bryggeriet vid Spången förvandlades till bostäder och det byggdes radhus uppe vid Tuppens. På senare tid har det genomförts en total ombyggnad till bostäder i den tidigare textilfabriken Törnell & Ringström och bostäder i övre våningsplan i kvarteret Knäppingsborg.Tomt och öde
Ett publikt visualiseringscenter är på väg att byggas vid Bergsbron och det utbyggda universitetet har också satt sin prägel på stadsbilden och folklivet, inte minst längs Västgötegatan, Skvallertorget och Bredgatan.Men på kvällstid är Industrilandskapet oftast tomt och öde. Den puls och de dynamiska effekter som det har talats om under så många år, de lyser fortfarande med sin frånvaro. På kvällstid känns det som att gå i ett stängt museum. Det är tyst.Sanna drömmar i kvarteret Oron var därför ett lysande exempel på hur Industrilandskapet kan nyttjas.Kanske en dröm om framtiden.
Så jobbar vi med nyheter