Pernilla Ahlin, ny ordförande för Brostugans Örtagård, har märkt av ett stigande intresse i spåren av Femöresbrons ovissa framtid. "Har man inte gröna fingrar kan man åtminstone ha grönt hår", säger hon.
Den eviga följetongen om Femöresbron och Brostugan, där folk fick lägga sin femöring en gång i tiden innan de kunde passera över Strömmen, är – och har så varit – en utmaning för Örtagården på mer än ett sätt.
Å ena sidan har besökarna till den gröna oasen minskat, men å andra sidan har medlemsantalet ökat kraftigt under det senaste halvåret och snuddar vid 100-strecket.
– Det är lite kluvet, säger Pernilla Ahlin, som blev ny ordförande vid årsmötet i februari.
– Många av våra nya medlemmar har mer brofokus än örtagårdsfokus. Bron är dock inte föreningens ansvar. Den påverkar oss, absolut, men brofrågan är en separat fråga, som drivs av kommunen, länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Vår förening ska inte lägga sig i det. Vi har hamnat i en märklig situation, som vi inte kan påverka i dag. Vi kan bara avvakta framtiden.
– Om och när det blir en flytt av brostugan får vi ta då, men vi har skapat en grupp – "Ett lyft för Örtagården" – som ska ta föreningen framåt. Vi kommer behöva mer mark och utrymme, i synnerhet om vi blir av med mer mark på grund av att brostugan behöver flyttas.
Så är skissen över nya Örtagården, som vill skapa rum och bli en naturlig del av promenaden längs Åbackarna.
En skiss, som landskapsarkitekten Ingemar Hillerström tagit fram, ger en bild av det tänkta området och allén från dagens plats upp mot Himmelstalunds vita herrgård på andra sidan grusgången.
– Grusgången skulle i så fall gå rakt igenom vår örtagård, som då blir en naturlig del av Åbackarna på samma sätt som Färgargården och Rhododendrondalen. Det kan bli bra, tror Pernilla Ahlin.
Den nya delen ska, om den blir verklighet, delas in i olika århundraden och ge besökarna en historisk resa i den gröna världen.
– Vi har som förening tagit ett beslut att vi vill gå vidare med det här förslaget. Vi har också varit i kontakt med Karin Ingemansson, som är landskapsarkitekt på kommunen.
Vackra toner av Luis lyrhapa ger Örtagården en ny dimension under besöket den här onsdagen.
Just den här onsdagen kryddas aktiviteten bland växtligheten av toner från en lyrharpa.
– Jag har saknat en plattform att spela på utomhus, så det här är en fantastisk plats att vara på. Musiken passar bra vid vattnet, säger Lui och låter fingrarna spela över strängarna.
– Så medan vi rensar, plockar och fixar med våra växter så ger Lui oss en dimension till vid sidan av lukt, smak och för ögat. Det är härligt och ett lyft för hela örtagården, säger Pernilla Ahlin.