Said Shahabpour, jobbar med ungdomarna för att de ska få ett bättre språk och inte lockas av musikens drogkultur.
Ungdomar och fritisgårdarna från ytterområdena klev in i centrum av Norrköping och blev en del av Augustifesten på lördagen. På Stage Skandia, som varit plats för teater, jazz och konserter efter biograftiden, var det nu hiphop och rap på scenen.
Där fick lokala talanger som Tim (se videon), sjunga om att vara rik, tillsammans med DJ Black Moose, Rawda och flera unga progressiva artister.
– Nu är det första gången vi har lite större arrangemang. Det är populärt med hiphop och rap. Många unga nya artister som kommer, månad efter månad, säger Said Shahabpour, fritidsledare på Mångfaldshuset i Marielund.
Det går inte att komma ifrån att hiphop och rap har förknippats med att romantisera gängkriminalitet, droger och drömmar om stora pengar.
På fritidsgårdarna jobbar man med att ta till vara på musikgenrens kraft, men att göra det inom rimliga normer.
– På våra fritidsgårdar ute i verksamheten, har vi olika studiorum, olika workshops där vi kan lära ungdomarna att skriva texter, lägga upp verser. Så det finns möjligheter. Vissa gör det för skojs skull, vissa går i musikskola senare. Det är en fin utveckling. Men samtidigt försöker vi visa vårdnadshavare och ungdomarna att det finns en baksida också.
– Alla rappare. Alla artister sjunger inte om bra saker. Därför försöker vi som ledare trycka på. Ni kan visa missnöje, uttrycka vad ni vill. Men ni kan göra det på rätt sätt, säger Said Shahabpour.
Han berättar att senaste årens händelser och trender oroar.
– Nu märker man att det har blivit hårdare ord, gängrelaterat, skjutningar. De sjunger mot varandra vissa artister. Vi försöker mota bort sådana tendenser. Vi visar fördelen med att ha roligt istället, säger Said.
Tim på scenen.
Samtidigt som Said Shahabpour berättar, sjunger Tim på ett sätt som övertygar och med en känsla de flesta kan känna igen. Ett lokalt namn med framtidspotential.
– Vi lyssnar alltid, vi dömer ingen. Men istället förklarar vi för dem och så frågar vi om de behöver hjälp?
Fungerar det?
– Många väljer att inte komma då, för att de vill vara coola. Det räcker inte med att bara säga "skriv om texten", utan vi visar dem i workshops. Till slut förstår de. De här är känslorna de har och vill få ut, de blir bättre om man kan visa dem såhär. Då sitter de kvar.